Nerläggning!

Jag lägger ner denna!

Jag finns på http://Eliyana.blogg.se

Läs där istället, och ge mig förslag på hur jag ska förbättra och fixa. Alla förslag är välkomna.

See you later alligator!

Schema somfan!

Jag ska börja schemalägga mitt plugg.

Denan veckas plugg.

Måndag 5/5

1. Redovisnigen till historian
2. Matte
3. Engelska AGC p. 4-7

Tisdag 6/5

1. Redovisningen till historian - om den itne hann bli klar på måndagen
2. Matte
3. Engelska AGC p. 28-33

Onsdag 7/5

1. Matte
2. Engelska AGC p. 42-43 & 12-15

Torsdag 8/5

1. Nya tiden/renässansen - Historia -omprov den 14:de

Fredag 9/5

1. Engelska
2. Nya tiden/renässansen - Historia -omprov den 14:de

Självklart kan det komma tilloch åka bort lite, då jag kanske blir klarm ed vissa saker dagen innan eller sånna saker. Hoppasat jag kan hålla det här nu också. Och att jag kan göra det här varje vecka. Då kanske jag slipper att ha atusen saker att göra dagen innan det ska vara klart?

Har utvecklingssamtal på torsdag också. Inte pepp!

Jag ger mig väl på att försöka hålla mig inom vissa gränser i en ny blogg

http://eliyana.blogg.se/
den är fortfarande under konstruktion så, förvänta erm est att den ser förjävlig ut ^^

Men jag kommer fortsätta skriva här med.

En andra chans, ett nytt försök.

Och efter detta lilla uppehåll man haft med att inte skriva så har allting plötsligt vänt och blivit jättebra.

I torsdags åkte jag till Borensberg för att göra dreads på Lucas. Han var så söt och gullig och sa massa saker som jag blev glad av. Typ rörd men ändå inte eller hur man ska säga.
Efter ett tag pussade han mig på kinden, och efter ett tag stod vi och höll om varandra och jag fick pussa på honom. Jag blev varm i hela kroppen. Sen satte vi oss och kollade på film medans jag höll på lite med hans dreads fortfarande. Jag frågade honom hur det skulle bli mellan oss nu, och han sa att han ville försöka igen. Jag började gråta. Jag blev så glad, dom orden som jag väntat på i mer än två veckor kom äntligen. Sen så åkte jag hem runt 8. Glad.

Och igår åkte jag tillbaks för att fortsätta med dreadsen. Vi pussades, myste och gosade och jag var så glad. Sen gick vi och åt pizza inne i "byn" som Lucas kallar det. Sen när vi skulle hem ösregnade det, så vi gick in till östenssons där jag köpte massa onyttigheter, väl hemma var min ena sko fylld med vatten så det plaskade om mig när jag gick. Inte kul. Sen blev jag inte riktigt klar med dreadsen men han kunde göra dom sista själv för det vara bara ett par stycken kvar. Sen åkte jag hem. Läste och vräkte i min nötter. Somnade och vaknade med tanken att "shit jag sköljde inte igår och jag åt asmycket precis innan jag somnade". Men jag tänkte att sååå farligt är det ju inte att glömma en gång. Har ju varit asnoga med det där innan så.

Idag gick jag och mamma på stan. Handlade en ny jacka plus lite annat smått och gott. Det var trevligt. Efter det har jag bara suttit hemma och haft tråkigt. Imorgon ska jag städa och plugga och förhoppningsvis kommer sötLucas till mig och sover här.
Gud vad jag har saknat honom.

Det känns så bra. Men jag tänker också att, om det är så att det inte kommer funka, så gav vi det en andra chans, ett nytt försök. Men jag hoppas på att detta kommer bli perfekt, detta kommer bli bra.
Och det bästa med allt var att han sa att han älska mig, att han var säker, att han saknat mig. Oh, jag skulle kunna spendera hela mitt liv i din famn älskling.

Fool for a lonesome train

Igår somnade jag halv 9. Sov skitbra, vaknade typ en gång vid halv 5. men lyckades somna om igen.
Gick upp kvart i 7, fick för mig att jag började 8. Men kom på att jag började 10.
Tog en halvtimma för mig att äta min frukost.

Kom till skolan och på engelskan hade vi speaking övning. Vilket jag inte var pepp på med min tunga, men det gick rätt bra.
Sen var det lunch. Och jag åt typ 1/4 potatis och tre småsmåsmå bitar korv på 20minuter. Sen pallade jag inte äta mer.
Sen var det historita och jag satte mig i mediateket med Lucas, Bob och sen kom också Ted.
Det var rätt kul.
Sen behövde vi inte ha arbetsmiljö så Jag, Nicole, Ted och Lucas drog till stan för att fika.
Sen köpte jag grejer till min och Lucas tårta som vi ska göra på torsdag sen åkte jag hem.
And thats it...

Om det är något jag inte tycker om är det när folk antar saker om mig. Visst att det alltid har gått bra och det går bra den här gången också. Men det känns så jävla fel. För helt ärligt vill jag inte någonting imorgon. Och jag hade tänkt dra hem tidigt, men nu känns det inte som om jag kan göra det. Men det är okey, det är inte det. blir faktiskt rätt stött när man bara antar. Även om jag själv hade antagit att det skulle bli så, men det är ju för att detta inte är första gången.
men skitsamma, allt går brabra. Men någon gång kan ni la fråga igen eller?
Jag sköter faktiskt inte ett hotel.

Mitt hål varar under tungan. Jag är livrädd, har hört att det inte ska vara om det inte är asinfekterat.

Splash back.

Igår var första gången på över en vecka som jag inte grät någonting. Det kändes faktiskt konstigt.
Men inte kunde jag somna iallafall. Sminkade mig, fixade håret, läste massa Harry Potter och lite engelska, somnade halv 5 - 5. Mamma väckte mig kvart över 6.
Jag låg kvar ett tag, på ett speciellt sätt så att håret inte blev förstört, sen gick jag upp. Försökte äta något, men det gick inte. klarade två tuggor av en av macka sen mådde jag illa.

Gick till bussen och då blev jag självklart hungrig. Men jag struntade i det och tänkte bara att jag tar en macka efter nationella. Provet gick faktiskt överförväntan. Skrev den längsta uppsats jag någonsin skrivit förut. Men sen kan ju fortfarande innehållet vara kasst men, ja jag kom iallafall på något.

Sen rullade skoldagen på. Jag, Nicole och Rebecca skippade ensemblen och åkte till stan istället. Där skulle jag och Nicole ta ut pengar till våran piercing. Bara det att ALLA automater jag kunde ta ut på hade tekniskt fel så jag fick inte ut något. blev mer och mer förbannad och tillslut gick vi in på banken. Problemet var ju att jag inte vet vad jag har för bankkontonummer. Men det löste sig. sa att jag hade ju ID-kort plus bankomatkortet. Så jag fick mina pengar tillslut. Det var skönt att det löste sig.
sen gick vi runt i stan lite. Nicole och jag köpte kakor.
Sen tog vi tjugo i 4 bussen för att pierca oss.

Träffade en fyllegubbe vid Napoli som var riktigt läskig, orkar inte förklara allt. Men han var riktigt creepy och gick typ alltid lite närmare mig. Sen smet vi från honom och sen piercade vi oss.
det var nice och gjorde inte så ont som jag trodde. det var väl mest obehagligt.
Sen åkte vi till stan, jag köpte jordgubbskräm (<3)

Sen åkte jag hem och fick visa mamma min tunga typ tio gånger. Hon sa precis så som jag trodde att hon skulle. Min mamma är rolig.

Sen åt jag tomatsoppa, fick ta en kaffesked att äta med, fick inte in en storsked i munnen. Kunde inte äta makaroner, för det var som om jag glömt bort hur man tuggar.

You can't just say 'I love you'. You have to live 'I love you'.

Känns som om det blir värre för varje dag som går. Eller känns och känns, det är så.
Igår fick jag en halvliten panikattack.
Satt och hyperventilerade grät och skakade. Ville bara träffa Lucas, var nära på att ta en buss halv 1 på natten till honom. Men han tyckte det kändes så konstigt så det blev inget.
Så idag var jag nära på att ta 14.25 bussen till honom, men han hade säkert blivit arg och inte släppt in mig så jag sket i det också...

Om två dagar har jag varit singel i två veckor. Det är fan dom två värsta veckorna i mitt liv.
Jag har verkligen aldrig mått såhär dåligt över att det tagit slut mellan mig och någon. Och jag har ändå mått riktigt dåligt.

Sitter och lyssnar om och om igen på Ben Harper & the innocent criminals. varför?
Jo, för Lucas fick mig att lyssna på dom. Och dom är bra. Och basisten är jävligt cool. Jag älskar tjocka negrer okey?!

Och jag älskar dig, kommer nog alltid göra det. Kommer nog aldrig riktigt komma över dig. Även om jag vet att det kommer bli bättre med tiden. Men just nu skulle jag nog göra allt för att få vara i din famn igen. Jag förstår inte hur du kan ta det så lätt.
Och säg inte till mig igen att göra det bästa av situationen.
Hur kan man göra något bra av den sämsta situationen någonsin.

Pappa tvingade mig att äta förut. Nu mår jag illa. Jag ville inte ha, men han tvingade mig. hade jag inte ätit självmant hade han tryckt in maten i halsen på mig.

Nationella i engelska imorgon. Tror det kommer gå dåligt. Men jag bryr mig inte riktigt. Tror inte ens jag kommer klara skolan, bryr mig inte om det heller.
Piercing i tungan imorgon med. är väl nervös. Men med min jäval tur kommer den säkert bli as infekterad så jag måste ta ur den. Jag har inte direkt så bra tur nu förtiden.

I wish I could find a way to sing the life back into you and I
But now I am afraid that it is just too late.

Nephelim

Inte varit i skolan på två dagar nu. Vet inte riktigt varför. Men mamma och pappa har inte sagt så mycket heller så.

Känner mig faktiskt inte så ledsen längre, nu känner jag mig bara tom.
Jag fantiserar om att vara i din famn. Jag drömmer om att det är du och jag igen.
Men jag vaknar upp och är lika tom som när jag somnade.

Jag vill prata med dig helatiden, men ändå inte. Vet att det bara kommer förvärra iallafall.
Vad jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden, så att jag inte hade sagt så som jag sa den dagen. för snart två veckor sen. Jag ångrar mig så grovt.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre, allting känns så meningslöst iallafall.
Känner mig om möjligt ännu äckligare och fulare och mindre omtyckt än någonsin. Jag vill göra saker, men jag mår dåligt av att göra dom.
Jag borde gå till teatern idag men jag vet inte vad jag ska göra där. Okey, repetera på pjäsen. Men jag passar inte ens in där.

Snälla kan någon dra ur mig ur detta svarta hål?

I’m trying real hard not to shake.

Idag har typ hela min dag gått ut på att gråta.

Började med att åka in en halvtimma tidigare till skolan då jag tänkte prata med Lucas.
sen när han kom blev det ändå inget direkt sagt.
På historian var det eget arbete, så alla satt typ i mediateket. Jag pratade med honom, och med andra. Sen satte jag mig däruppe för att plugga lite och prata med Ida, han gick till några bokhyllor. Jag sprang ner och kramade om honom. Började gråta, sa förlåt och att jag att sakna honom.
Han höll om mig, kramade tillbaka och försökte få mig att sluta gråta. jag blev helt varm i kroppen när han höll om mig, jag ville inte släppa taget men visste jag jag någongång skulle behöva göra det. vi tittade på varandra sen gick jag igen. grät däruppe. Ted och Ida tröstade mig. sen slutade vi, hade matte. Ida försvann och jag träffade henne typ inte mer på hela dagen.
Sen var varken, Nicole, Rebecca eller Linda där heller så jag hade inte så många att vara med sen.
Pratade med Lucas på matten, helt normalt. Vi höll lite halvt som halvt varandra i handen tillochmed. Sen efter matten var det kör. Jag blev mer och mer deppig och efter kören grät jag. Struntade i maten utan låg och grät vid kopiatorn istället.
Lucas kom upp efter maten, frågade hur det var. Sen gick han igen.
Jag satte mig och började gråta ännu mer. då kom han tillbaka och satte sig vid mig, jag la mig i hans knä och grät ännu mer, sa att jag saknar honom, att jag inte vill vara utan honom. sen hade vi lektion så han sa att vi borde gå på den, så började han gå.
Då sa jag att jag älska honom, han gav mig en slags ledsen blick sen gick han. Jag gick och torkade mina tårar, såg i spegeln att jag var helt röd runt ögonen, så när jag kom in, så satt han och skrattade med Bob och Ted. Jag var gråtfärdig hela lektionen och klarade inte av att göra det jag skulle. Plus att jag kom i samma grupp som två som bara tjatar och inte fattar vad dom håller på med. efter lektionen grät jag igen. Visste inte ens varför. grät och var nära på att gå hem. Men jag gick till kuratorn iallafall...

När jag var klar hos kuraton, så gick jag till skåpen, städade det och plockade ner alla mina plugggrejer. Historia, matte och engelska papper. Det blev jäkligt tungt.
Skulle precis gå till bussen, då slutade Lucas sin lektion.
Frågade honom om han älska mig, han sa att han inte visste.
Gav honom en puss på kinden sen gick jag till bussen.
Men tanken "jag kommer alltid sakna dig" i mitt huvud.
Men kanske bäst att försöka komma över honom, vill inte leva resten av skolgången med att knappt klara av att se honom.

Resten är orelevant, halv sprang till stan med Frida, åkte hem, pratade med Lucas i telefon, sa förlåt för att jag varit jobbig, men han tyckte inte att jag varit det. Han tyckte bara det var jobbigt att han inte visste vad han skulle göra.
Men han kan ju inte göra något. det är ju det som är grejen.
Vi flyttade på dreadandet, det blir nästa helg istället. efter valborg.
Så andra maj sticker jag tidigt hem till honom och börjar fixa med hans hår.
Ska bli roligt.

Råkade välta ner ett glas förut med.

ska försöka plugga idag med. Vet inte om det kommer gå. Annars blir det att läsa Harry Potter. Måste läsa klart den känner jag.

Ni verkar ju inte behöva mig. Ni verkar klara er precis lika bra även om jag inte är där.
Ni behöver inte mig. Ni behöver alla andra utom mig. Jag märker det.

Jag trodde ni behövde mig. Lite iallafall. Att ni uppskattade det jag iallafall försöker göra för er.
Men, alla mår visst bättre utan mig.

Allt jag någonsin velat är att göra dig lycklig. Men om du är lyckligare utan mig, ja. Då är det väl lika bra att jag ger upp?

Jag tror inte jag kommer klara mig genom skolan, kommer aldrig få ett jobb, aldrig flytta hemifrån, aldrig fixa till mitt liv.

Jag saknar dig så jävla mycket.
Jag älskar dig så jävla mycket.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre. Hela min värld känns så tom utan dig.
Min säng är så tom.
Mitt hjärta är så tomt.

Jag orkar inte gråta varje natt längre.

379 - Dag 2

Dagen började inte bättre idag heller. Ville inte gå upp. gick upp 5 över 7, tog på mig mössa och hade två tofsar. Orkade inte vara fin idag heller. väl i skolan så var det rätt lugnt. Saknade Lucas som en galning. Pratade med Frida och alla om saker. Sen gick jag, Rebecca och Nicole och gjorde hjärtan till Sigrid och Marie, fick dessutom ett av Rebecca. Sötunge! Sen hade vi engelska och Sigrid blev glad för sina hjärtan. Sen hade vi ensemble. Som var okey. Blir dock störd på en person, blir mer och mer störd för varje dag som går. Saknade Lucas ännu mer. Vi pratade och ja, somvanligt. Sen var det lunch och jag och Nicole började prata om oss som tredje person. det var kul. Sen ja, skitsamma.

Efter skolan hängde Ida och Nicole med mig hem. Vi gjorde kladdkaka och sen klippte Ida min lugg. Den blev jättesöt! Sen pluggade vi som galningar. Känner mig skitduktig! Är dock inte klar än så måste snart ner och plugga ännu mer. Men jag är faktiskt riktigt stolt över migsjälv för såhär mycket har jag inte pluggat på flera månader.

Jag saknar honom så brutalt mycket. Flera gånger i skolan fick jag sån lust att bara hoppa på honom och krama om honom och aldrig släppa taget. Men jag vet att det inte skulle bli bra, så jag stuntade i det. Gah, saknar honom så mycket. Vet inte vad jag ska göra riktigt. vet ingenting just nu. Tvingar migsjälv att inte tänka på honom, men allt påminner om honom så det är svårt.
Jag vill inte vara utan honom. Det är hemskt utan honom. Jag älskar honom så mycket

378 - Dag 1.

Ville inte gå upp ur sängen, låg vaken från halv 7 till 8, då tvingade jag upp migsjälv. Satte upp håret och på med keps. Idag ville jag inte se bra ut.
Kom till skolan och träffade dom som betyder något, Ni är guld värda. Tack för att ni finns.
klarade Historian och matten rätt bra. Ville titta på honom hela tiden. Men ja, gjorde det bara nästan hela tiden.
Sen var det kör och den gick också. Sen hade vi slagverk/ensemble. Jag pussade på honom.
Han verkade glad... Sen pratade vi, och det är som igår.
Orkar inte säga vad som hände ordentligt. Kastade mina cigaretter i papperskorgen. Jag ska inte röka mer nu, okey?
Grät i famnen på Nicole, åkte hem.
Snart ska jag in till stan igen. Egentligen orkar jag inte. Men jag orkar inte stänga in migsjälv heller. Får säga till henne att jag kanske inte orkar ses så jättelänge idag.

Ska väl läsa ut boken som är hans också. Så han får tillbaka den.
Tror fortfarande inte min hjärna riktigt har fattat att det är såhär det är. Att han inte längre är min och att jag inte längre är hans. Jag vill vara hans!

Det är tomt.
:'(

Nu får det väl ändå vara nog!

Emo, emo, emo, emo. det är väl dagens värsta svordom till någon. Såfort man säger att någon är emo, så tar personen illa upp och blir sur, Varför?! Är du emo så är du emo, och då vet du vad det står för, och det står verkligen inte för "självdestruktiv svarthårig unge med snelugg". Så sluta säga att det är så!
Hälften av er som kallar er punkare vet väl inte ens vad det kom ifrån från början. Nu säger inte jag att jag vet något om det. Men jag kallar inte migsjälv punkare heller. Men allt är helt förvrängt nu förtiden. Ingen stil är som den var förut. Så är det. Tiderna förändras. Get use to it!

Vi människor ska alltid ha något som är fel, vi kan aldrig bara accpetera. Ska vi sätta Emosarna i koncentrationsläger också då eller? Eller vad fan föreslå ni då? Ni gör en sån jävla big deal av en sån jävla struntsak att man inte kan bli annat än arg!

Jag kom in på samtalet emo med en kille på krogen, han hade ingen aning om vad Emo stod för. Han sa att Emo, ja det var en som skärde sig och hade svarta kläder. Men där satt han. Med helsvarta kläder. Då frågade jag "men om alla som är emo bär svarta kläder, borde inte du vara det då"?. "Nej, för jag skär mig inte".
Då är frågan, vart fan har man fått att alla som är emo måste skära sig?
Bara för att det är bevisat att dagens ungdomar är mer självdestruktiva än förut. Eller, ja. Är mer öppna om det.

Det finns knappt någon som är emo längre, för knappt någon vet ju vad det betyder, från början. Ingen vet ju vad som är emoband eller inte.
http://www.dt.se/ung/article299043.ece
Denna artikel väckte ett foruminlägg på helgon. Där startaren tyckte det var pinsamt.
Vad är det som är pinsamt? Att det inte var du som kom med i tidningen?
Okey, det är kanske lite roligt att dom tar upp emo i tidningen. Och att dom menar på det som jag tycker är fel med allt angående detta.
Men hade det stått likadant om punken då? Vad hade ni gjort då?

Så sluta lägga i er andras stilar, låt folk få leva sitt liv. Är dom emo så är dom emo, är dom gothare så är dom gothare. Enda anledningen till att ni klagar är för att ni är rädda att själva hamna där.

377

Jag kan inte tänka klart. tankarna snurrar runt och slår knut på varandra.
Jag är en zombie och jag behöver hjälp nu.

Igår låg jag och stirrade på min väckarklocka, tittade på varje minut som sakta men säkert drog sig iväg. Och det enda jag tänkte på var engelskan, att det var kört för mig. Sen tänkte jag på historian, att det var kört för mig.
Kollade på Tv tills TV-shop började. Då stängde jag av, stirrade på mitt täcke, vart fasinerad av mönstret. Somnade, vaknade, huvudet snurrade, det kändes som om jag hade snurrat 100varv på en minut, åkte till skolan, mådde skit.

Annars så känner jag att mina sömnproblem är i bakhuvudet, mina fel är i bakhuvudet och dom har skaffat sig en hacka att ta sig igenom med.

376

Ibland vill jag bara ha en kram. Ibland vill jag bara höra att allt är bra och att att det kommer ordna sig. Att det inte gör något. Ibland vill jag bara bli omfamnad och känna att det inte gör något att vara den jag är.

375

Come up to meet you, tell you I'm sorry
You don't know how lovely you are.
I had to find you, tell you I need you,
Tell you I set you apart.

Förlåt för den jag är. Förlåt för att jag skriver saker som låter helt fel sen.
det är inte meningen att det ska bli såhär. Mina tankar ska inte förstöra mer.

Jag saknar att höra att du älskar mig bara.
Jag saknar dig så otroligt, och jag börjar gråta varje gång jag tänker på det här.
Och jag tänker på det nonstop.
Jag vill ha det bra. Jag vill ha det som det var förut.
Det är inte över förrens vi säger det. Och jag kommer aldrig säga det.
För jag älskar dig, precis lika mycket som jag gjorde isomras. Och jag ska försöka så gått jag kan för att fixa det här.
Jag ska göra allt i min makt för att fixa det här.
men det störta beslutet är upp till dig. Och jag vet att det är jobbigt för dig med.
Jag vet det.
Det har aldrig varit meningen att du ska tro att jag menar på att du har det så lätt och att du är elak mot mig.
Jag vet att du tycker att det här är lika jobbigt som mig.
Så snälla, ge mig svar. Låt mig få veta. Låt det här ta en vändning nu så vi kan göra det bästa utav allt.

374

Jag vill bara lägga mig ner och gråta. Bara riva sönder mitt hår, mina kläder, mitt rum. Ta sönder allt som jag alltid försökt få mig på bra humör. det funkar inte längre.
Jag vill bara att det ska vara över nu, GE MIG LÖRDAG NU!
Ge mig den dagen då du inte kan säg att jag är jobbig med att krama och pussa på dig.
ge mig dagen då jag ska säga att jag älskar dig, även om du inte säger det tillbaka.
Jag skiter i det. För jag gör det! Jag gör det så jävla mycket, förstår du inte det?
Märker du inte hur jag har mått den här veckan? eller bryr du dig inte?
vad har det tagit åt dig? vart har personen som jag varit tillsammans med i 9månader vägen?
Jag vet inte ens vad jag har gjort för fel.
Slutat röka igen, eller håller på att sluta. För din skull. Igen.

Baby, it's been a long time coming
Such a long, long time,
And I can't stop running,
Such a long, long time,
Can you hear my heart beating,
Can you hear that sound,
Cause I can't help thinking,
And I won't stop now.

And then I looked up at the sun, and I could see,
Oh, the way that gravity pulls on you and me,
And then I looked up at the sky and saw the sun,
And the way that gravity pushes on everyone,
On everyone

Baby, when your wheel'll stop turning,
And you feel let down,
And it seems like troubles,
Oh, come on around,
I can hear your heart beating,
I can hear that sound,
But I can't help thinking,
And I won't look down.

And then I looked up at the sun, and I could see,
Oh, the way that gravity pulls on you and me,
And then I looked up at the sky and saw the sun,
And the way that gravity pushes on everyone,
On everyone,
On everyone.... 

373

Idag vill jag bara skrika rakt ut. Inte skrika på någon, skälla ut någon. Utan bara skrika utan att någon ska stoppa mig. Jag vill skrika ut min frustration och min ångest. Skrika ut vad det är jag känner just nu.
Men det gör ingen skillnad iallafall så.

Jag hatar denna vecka. HATAR!

April april.

Idag har dagen varit helt okey. Tillochmed rätt bra.

Försov mig men hann iallafall i tid till skolan, gjorde ett kasst tal på engelskan, hade gitarr och sen slutade vi.
Jag och Nicole åkte till Maxi för att hon skulle handla lite och sen åkte vi in till stan och fikade. Sen åkte jag hem och fixade med mitt löshår.
Jag var glad över att det var så fint väder så jag klarade att fixa clipsen med bara ett utbrott.
Sen har jag haft tråkigt.

Lucas lurade mig förut, mår skitkasst av det. det är så svårt att beskriva, men jag verkligen hatar när folk lurar mig. Skiter i om ni tycker att jag är mesig eller fjantig, det är såhär jag känner.
Jag hatar första april.

Imorgon fixar jag håret. är skitnervös.

Pulling your puzzles apart.

Jag vet inte vad jag ska göra.
Har sovit tills nu för att jag inte orkat vara vaken, för att det tär på mig att sitta och glo och tro massa saker. För att det är meningslöst att kämpa för att ha kul, för att allting är kasst just nu.
Det lär bli samma sak imorgon, sova tills jag blir väckt och sen får jag försöka stå ut med dagen.

Jag vill bara veta vad nästa steg är. Jag vill inte stå här i samma grop och bara hoppas på det bästa.
Jag vill veta nu för jag kollapsar snart, jag vet inte vad jag ska göra längre.
Ena stunden känns det som om du älskar mig så otroligt och andra så ser du bara arg ut och verkar inte bry dig ett skit.
Jag vet inte vad jag ska göra. Vad vill du att jag ska göra?

Nobody said it was easy,
It's such a shame for us to part.
Nobody said it was easy,
No one ever said it would be this hard.

Could it be worse?

Jag vet ingenting längre, Allting känns så jävla meningslöst.
Jag orkar inte ens ta det här, det hjälper inte iallafall.
Just nu vill jag bara att allt ska bli bra, men det känns som det blir värre för varje minut.

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste

Bussens helg.

Itorsdags var det möte i skolan. Det gick rätt bra. Jag får ta bort Latin så det var skönt.
Sen så åkte jag till Ödeshög vid 17.25, skulle egentligen satt i mitt löshår, men det blev så stressigt så vi tar det imorgon istället.
Väl där så gick vi hem till Linda, vi pratade och sen så spelade vi massa guitarhero, tvåan, så jag sög riktigt rejält i början. vart bara utbuad en gång iallafall xD
Sen så somnade vi kanske runt 3.

Igår gick vi upp vid tjugo i 8. åt fruskot, sminkade oss, kollade så vi hade med oss diverse saker. Sen åkte vi ner till Göteborg. Det var en lång bilfärd och jag var astrött men lyckades hålla mig vaken hela vägen. Väl där så åkte vi till Ed´s piercing för att Linda skulle pireca sig. Dom som var innan oss drog ut på tiden så mycket att vi inte fick komma in förrens lite efter 2 ungefär (hade tid halv 2). Så kom därifrån vid tjugo i 3 då det tog ett litet tag att göra piercingen. Men det blev snyggt och jag svimmade inte som jag trodde att jag skulle göra. Sen åkte vi till stan. Gick till Shock och träffade Linda och Daniel. Det var kul att träffa dom. Linda och jag har pratat en lång stund om att vi ska träffas, så det var kul att det äntligen blev av. Sen kollade vi runt lite. Men sen blev jag och Linda stressade för att vi skulle vara tillbaka vid bilen runt halv 6. Men lite hann vi köpa iallafall. Jag var jättenära på att köpa världens finaste väst/linne på shock. Kostade 750kr. Var ASFIN! men jag köpte den inte för jag skulle antagligen inte använda den mer än 2-5 gånger så det kändes onödigt.
Sen åkte vi hem och jag sov typ halva vägen eller så. Det var skönt.
Sen kom vi hem och vi kollade på film, Jumanji och Team america. Sen gick och la oss.

Idag gick vi upp vid 8. Jag skulle ta bussen halv 9 hem. Sov typ hela vägen. Vaknade och fattade inte riktigt vart jag var. Trodde jag var vid Antikaffären i Motala så jag plingade och fattade inte förrens efter att jag gått av att jag knappt kommit in i Motala ens. Så typ 40minuter promenad med en jobbig väska halv 10 på morgonen är ju aldrig fel. Sen kom jag hem och visade vad jag köpt och pratade lite med mamma och pappa.
Sen vid halv 6 så åker jag in till Linköping för att träffa Lucas och se dom spela. Sen åker jag hem igen.

Jag har alltså åkt bil plus buss i ungefär 7½ timme på tre dagar. Plus att det blir två timmar sen ikväll.
Inte pepp.
Men jag får träffa Lucas iallafall.
Saknat honom som fasen.

Will remind me.

Idag har jag inte ens orkat klä på mig. Det har varit morgonrock och mina mystofflor hela dagen.
Pallade inte gå upp ur sängen förrens halv 4. Dels för att jag var trött och dels för att jag inte ville gå hela dagen och bara sakna Lucas. Som jag saknat otroligt mycket idag.

Drömde konstiga drömmar om Arvika och ja om allt. det var sjukt.
Minns det inte så bra nu men det var sjuktkonstigt och jag vet inte vad.

Kollade på The Notebook förut och jag grät som en gris. Den var så jävla sorglig och så jävla bra. Det jobbiga med sånna filmer är att jag alltid tänker mig in i dom situationerna. Nu ska jag inte spoila något, men dom som sett den kanske vet vilket jag menar som man inte vill vara med om själv.
Sen kollade jag på Lost, och kom på att jag kanske inte kan se det på onsdag heller.

Nu kom jag på att jag inte kan sova med min baby imorgon. Jag som längtat så.
Kommer sakna ihjäl mig. Vet inte vad jag ska ta mig till längre.
Jag klarar inte av att inte vara nära honom. det känns bara som om han kommer lämna mig då. Även om jag vet att han inte kommer det.

Jag försöker alltid att tänka på allt positivt med allting men det är svårt i denna stund. Jag har dödsångest varje natt och det känns som om jag kommer dö vilken sekund somhelst.
Jag orkar inte laga mat till migsjälv, jag orkar inte ens ta en macka. Idag har jag ätit för att maten var klar när jag kom ner. Annars hade jag nog inte ätit något idag. är hungrig men tanken på att gå ner och göra en macka eller två gör mig handlingförlamad.
Jag vet inte vad det är med mig längre. Men ingenting känns värt att göra.
jag skjuter bara upp precis allting. Hade tänkt att fixa lite med mitt hår idag, men jag orkade inte och började nästan gråta av bara tanken att jag har så mycket att göra.

jag vet inte längre vart jag ska vända mig och det känns som om alla ser på mig med avsky.
Men jag ser nog mest migsjälv med förakt. Jag föraktar migsjälv och den jag är just nu.

Calvary Campaign

Jag vet inte vad det är. Men jag funderar på att skippa allt imorgon. Bara var hemma, bara låsa in mig i mitt rum.
Jag känner mig gråtfärdig över allt.
Över min enorma pengabrist. Över mitt patetiska liv. Över precis allt.

Försov mig i morse (undra om jag får något studiebidrag denna månad..). Kom efter halva ensemblen. Pallade ingenting iallafall.
Jag orkar inte äta längre. Jag känner mig totalt mätt hela tiden. Jag orkar ingenting.
Jag orkar inte träna. Jag orkar inte vara så social som jag kan vara. Jag orkar inte dricka något. Jag orkar inte skriva här heller egentligen.
Men jag vet att jag måste tvinga mig till vissa saker för annars kommer jag explodera eller tyna bort.

Jag kan inte se glädjen i någonting längre. Inget är så roligt som jag tyckte att det var förut.
Jag får bara huvudvärk av att ens försöka vara på topp. Jag blir bara trött på mig själv.

Jag vet inte vad det är med mig längre. Men nu tänker jag iallafall låsa in mig. Och hoppas att jag råkar missa resten av livet.

Aska

Jag vill skriva ner så många tankar. Men dom går inte att formulera. Allt blir kladd och jag vet inte ens tillslut vad det var jag ville få fram.

Träffade min underbara gulleplutt idag. Saknat honom brutalt mycket. Men självklart ska jag alltid förstöra precis allting.
Jag är så jävla trött på min svaga personlighet. Jag är så trött på mina dåliga sidor.
Jag ska försöka, jag lovar. Men det är svårt. Det är så jävla svårt.
Men den framtiden jag ser med dig är den som håller mig uppe. Den framtiden jag vill dela med dig är den som får mig att fortsätta.
Du betyder allt för mig, verkligen allt. Och jag ska göra mitt bästa för att du ska märka att för dig skulle jag gå genom eld och vatten.
Du är den absolut finaste som finns. <3<3
jag älskar dig, mer än du någonsin kommer förstå.

The Philosopher´s stone.

Igår drog jag till Pingstkyrkan för att se baby spela. Det var skitbra och han var så söt. Satt och pratade med hans mamma innan med. Jag trivs så jävla bra i den familjen! Dom är så snälla och trevliga och ja allt! Bäst är ni allihop! <3
Sen åkte vi hem till honom och myste. Läste mycket bok för att både han och jag hade så ont i ryggen. Jag började läsa om Harry Potter, fast på engelska. Duktiga bruden jomenvisst!
Sen sov vi tillslut.

Idag var ingen av oss pepp på skolan och Lucas mådde inget vidare. Men vi åkte dit och jag hade hjälp-gehör. Jag kände mig duktig som kom ihåg vilka toner som var höjda respektive sänkta i dom olika tonarterna. Sen skulle vi skriva 8melodier, 4 där det var en höjd tonart och 4 med sänkt.
Jag gjorde dom 4 som skulle vara höjda. Och sen spelade tillslut Jonas dom på pianot och la till lite ackord.
Det lät fan bra! Kände mig skitduktig. Alla andra fick också bra så det var ju inte bara jag. Men jag kände mig riktigt musikalisk för typ första gången ^^
Sen hade vi rast ett bra tag. Sen hade vi engelska. Det var väl okey. Vi gjorde inte så mycket, typ alla utom 5 fick gå tidigare för att dom 5 som var kvar skulle ha ett tal. Jag läste lite Harry Potter för Rebecca. Det var rätt kul. Lucasplutten åkte hem för att han inte mådde bra alls. Stackare <3<3

Sen var det lunch, det var äckligt. Sen hade vi svenska och jag pallar inte denna jävla uppsats vi har genom svenskan och historia. BLÄ PÅ DET!
kom knapt på något. Allt vart så fel hela tiden. Ajja, det får funka en annan gång säg.
sen hade vi kör, som jag egentligen ville skippa, men duktig som jag är så stannade jag kvar. Skulle ändå gå tidigare för att jag skulle till Polisen för att hämta mitt ID-kort och sen till BUP för att snacka med Anna.
Jag ser ut som en nyvaken idiot på mitt ID på tal om det.
Sen gick jag in till stan och vidare till BUP. det var väl okey där. Hon sa att jag lät ovanligt glad och så. Jag sa att det kanske berodde på att min dag varit rätt bra och att jag varit hos Lucas på natten.

sen kom pappa och hämtade mig. det var så jobbigt väderoch jag hade precis missat bussen så. Pallade inte gå hem.
Sen kom jag hem, hann säga hejdå till Linda som skulle hem idag med.

Nu sitter jag här och har fortfarande ont i ryggen. Ska väl läsa lite Harry Potter snart. Heh, jag har fastnat ja!

Ett fall minus en lösning.

Not a happy family

Släkten sitter där nere, jag är här uppe. Jag hatar min släkt. Jag vill inte vara här.
Jag orkade inte ens vara social mot Emma idag, och hon är den enda i min släkt som jag snackar med.
Alla andra ska alltid ha något dåligt att säga om mig.
Min farbros fru hackade på mig för att jag inte sökt massa sommarjobb, och det ska väl ändå hon skita totalt i.

Saknar Lucas. Vill ha honom här.
Kommer ju knappt prata med Linda heller för hon har ju sin pojkvän här.

Snart är det äckel tårta. Tonvis med grädde på. Men men, vad gör man inte för släkten typ.
Min rygg värker så mycket, jag kan knappt ställa mig upp eller sätta mig ner.
Men ingen fattar ju att jag har haft ryggproblem en längre tid eller så vägrar dom lyssna.
Dom säger att jag tränar fel och att jag ska ta det lugnt. Men jag säger ju att jag strechar, jag tar det lugnt och jag har ju haft problem med ryggen innan.
Jag fattar väl förhelvete själv att jag ska ta det lugnt.
Men nej, tusen tips om hur lugnt jag ska ta det ger dom mig iallafall.
Jag känner mig som luft därnere.

Nu är det visst kaffe därnere också. dags att dra på fejkleendet.

Clips.

Somnade vid 5 imorse, försov mig, tvingades iväg til skolan av mamma =trött och ashungrig Sandra bland förmycket folk.

Pratade med Marie om att jag inte kom igår, var nära på att tjuta för att jag blev så uppgiven när jag fick reda på att man inte får göra det en annan gång.
Orkade inte jobba överhuvudtaget på hela lektionen.
Sen hade vi engelska och där vart jag sur på Sigrid för att hon inte fattar att jag inte klarar av att ha ett engelska tal nästa vecka. Sen var det slagsverk och min hunger gjorde mig asarg och så fick jag ont i huvudet.
Sa till Jonas att jag inte pallade spela eftersom att jag hade sån huvudvärk.
När det var rast blev jag skitsur på Lucas, skrek och började tillslut gråta. Jag orkade verkligen ingenting.
Sen var det äntligen lunch, en god lunch dessutom. Så jag fick min mat. sen hade vi kul tills matten var. Där var jag opepp igen.
Janne fick reda på att det var jag som var Sandra Onttonen, så förhoppningsvis så försvinner iallafall en timmas frånvaro (även om det inte spelar sådär överdriven stor roll.)

Sen åkte jag hem. Hade så tråkigt och var så trött så jag somnade vid halv 6, vaknade vid 10 och såg attjag vann min auktion på mina clips till löshåret. 61kr blev det alltsomallt, det var inte så dyrt.
Ska betala in imorgon så får jag det gjort.

Plus att det är fest hos Ted imorgon. Det ska nog bli kul. Hoppas jag på iallafall.
Nu ska jag sova igen.

The Last Enemy.

Idag försov jag mig. Och jag blev riktigt trött på migsjälv pga vi hade en uppsatsskrivning som jag då missade.
Fick reda på vid 10 att man fick komma in även om man var försenad. Så då blev jag ännu argare på migsjälv.
Men jag trodde inte man skulle få komma in och jag ville inte komma 20minuter försent för att sen sitta i 3timmar utan att ha någon lektion eller något att göra. Så jag sjukanmälde mig.
Så jag satt hemma och hade skittråkigt.

Vid 1 tog jag bussen för att jag skulle träna. Gick till skolan för att se om Marie var där, men det var hon inte så jag ska snacka med henne imorgon. sen tränade jag och Lucas, började känna mig lite stark om benen faktiskt ^^
Men inte om något annat.

Sen åkte jag hem och sen till teatern.
Där skulle dom fira Kerstin för att hon fyllde 20år igår. Då sa dom att jag fyllde ju också igår så dom sjöng för oss båda och ja, det var gulligt. Dom trodde ju antagligen inte att jag skulle komma så, har ju itne varit där på hela året så^^. Jag var glad att dom sa att det fick bli åt mig med.
Sen pratade vi, åt kladdkaka och sen åkte jag hem.

Köpte mitt löshår förut med. Är aspepp på att fixa det. Det blir nog på lovet. Amanda ska hjälpa mig och allt. Jag får laga mat eller något till henne för att hon är så gullig och hjälper mig.

Imorgon får jag inte försova mig. Är väl bäst att jag sover snart kanske, så att jag kommer upp.
Fast jag vet ju att jag ändå kommer ligga vaken till typ klockan 2 iallafall så.

Today is my birthday.

Hopp, så var man 18år då. har haft en bra födelsedag. Tack till alla som förgyllt den.

Dagen började med att Lucas, mamma och pappa kom upp och sjöng för mig, fick presenter och mamma smällde småsmällare som skjöt ut konfetti, det var lite gulligt. Sen satt jag och Lucas och åt pannkakor som han hade gått upp tidigare för att göra åt mig.
Sen åkte vi till skolan och där sa flera grattis och jag fick födelsedagspresent av Ida, snapsglas som hon hade målat dom olika kortleksgrejerna (hjärter,ruter,spader och klöver) på. Tyckte det var gulligt, för jag vet attingen har likadana nu :)
Sen på engelskan fick jag choklad av Rebecca, sen var jag nära på att få panik för att jag var tvungen att komma på ett ämne att ha tal om på englska, jag valde tillslut att snacka om Guitarhero bara för att jag är en sån nörd.
Sen sjöng dom i slutet av lektionen för mig och vi är nog sämst på att sjunga happybirthday till någon. Men det var gullig ändå.

Sen hade vi lunch som var äcklig och sen hade vi historia.
jag hade prov på medeltiden, hoppas att jag får godkänt på det denna gång. Det känns som om jag kommer få det, men jag kommer säkert ha två poäng ifrån denna gång också ^^
Sen hade vi arbetsmiljö och säkerhet. Det var okey, Jonas är en bra lärare så man pallar med det tråkiga ämnet.

Sen slutade vi och jag, Lucas, Ted och Linda åkte till stan. Linda gick till bussen och jag gick för att beställa tid till massage (fick presentkort på det av mor och far). Jag satt i tjugo minuter för att vänta på hon som jag behövde prata med för att beställa tido ch så, och sen fick jag reda på att hon jag måste snacka med inte var där ändå.
sen gick vi och fikade, satt och pratade ett tag och det var riktigt skönt, men vid tio över 4 var jag och Lucas tvungna att åka hem, skulle komma gäster om två timmar och vi behövde duscha.

Sen kom mormor och morfar och farmor och farfar. Vi åt smörgåstårta och drack kaffe och åt kakor.
Sen var gott.
Sen åkte Lucas hem för han behövde ha saker hemma och så.
sen skrämde mamma livet ur mig påvägen hem.

Nu pallar jag inte skriva mer, jag är för trött.

Tack för denna dag.
På måndag börjar olagliga langningen av snus och cigg ^^


Jag är frächa bruden på morgonen när jag öppnar presenter.

The sky is crying.

Denna dag har varit så jävla hemsk. Kommer inte ens orka beskriva hälften av vad som hänt.

Vaknade faktiskt riktigt bra idag. Kom i tid och jag var fan bra på Gehören, vart skitstolt över migsjälv. Det är väl det som varit bra idag. Lite annat bra med dock.
Sen så var det engelska, tvingades välja ett ämne att ha tal om, jag kommer ha världens sämsta tal.
Sen var det dags att åka til BUP för att träffa Psykdoktorn och min kurator, med mamma och vi skulle diskutera medicinering och allt annat möjligt.
Vi pratade om skolan.

Detta var första gången jag bröt ihop under ett sånt här samtal, och jag har haft många. Jag var asarg på läkaren för att hon iprincip sa åt mig att jag kanske antagligen inte skulle klara skolan, utan jag kanske borde hoppa av.
Blev galen och sa "du begär ju alltså att jag ska ge upp". Hon svarade med "jag begär ingenting".
Det fortsatte och läkaren iprincip sa åt mamma att det var hennes skyldighet att se till att jag hann med allt.
Till slut var jag så frustrerad och förtvivlad att jag började gråta, allt vällde ur mig. Jag sa att jag alltid försöker vara så glad och så pigg, men egentligen vill jag bara bort. Jag vällde ur mig så mycket. Så mycket som jag hållt inom mig, så mycket om min rökning, om mitt mående, om skolan, om Lucas och om alla vänner (inget om att ni var dåliga utan att jag tyckte att jag var sämst). Vad kom vi fram till då?
Inget, som vanligt. Vi ska väl ha ett möte i skolan eller något, som inte kommer ge något iallafall, jag har redan haft 5-6möten sen nian och inget ger någonting.
"Jag vet att du är en känslig person Sandra, jag har sett det, det syns på dig".
Idiot-jävel.

Sen gick jag och mamma till drottning kebab och köpte Falafelrulle och hamburgare. Sen kom vi hem, vi åt. och pappa babblade såklart om köket (detta var en sak jag tog upp under mötet, över att jag var trött på deras tjat om köket). Sen fick jag skjuts till skolan. Jag höll mig lugn och bra och glad hela dagen (en lektion^^).

Efter skolan åkte jag in till stan med Lucas, jag gick och köpte födelsedagspresent till mamma (ja, vi fyller på samma dag). Och sen fick jag blommor av Lucas. Sen åkte vi hem. Vi åt lite, och sen så hade vi lite mysigt.

Sen skulle jag plugga till historia provet imorgon. Jag började gråta, vällde ur mig massa skit som jag egentligen inte menade så som jag sa det. Fick Lucas att bli skitledsen och allt.
jag har alltså läst typ 2½ sida om medeltiden till imorgon, vem tror att jag får G på provet. Ingen? Ni tror alldeles rätt!

Nu sover min söta Buff, jag behövde skriva av mig lite plus att jag inte är så trött.
Blir 18år om 40minuter typ. Ska väl räkna ner I guess.


Imorgon ska Buff laga pannkakor till mig som frukost. GOTT!
Tack för alla gratulationer jag redan har fått.

The Gods have gone insane

Finns det någon värre dag än söndagar?
Nej, jag tror då inte det.
Det känns alltid som om söndagarna kryper fram om dom inte helt står stilla.
Som om söndagen ska hålla på i en vecka, och då är det ju söndag igen.

Jag har kollat på Sagan om ringen, halva ettan, hela tvåan. kollat på heroes igen (hade visst råkat missa sista avsnittet), kollat alla mina sidor tusen gånger. Och klockan är halv 7.
Lucas åkte hem vid 3 och det känns som om det var igår han åkte.
Saknar min Buff. <3

Imorgon är det Skola och Psykdoktorn. Inte pepp. Men ska gå sen på ensemblen känns som om det behövs. Även om jag kommer störa sönder mig på vissa personer. Skulle jag kunna skulle jag döda dom. Jag skulle strypa dom. Eller iallafall mobba skiten ur dom.
Drömde att jag fick utbrott på dom och kastade bord och grejer på dom och slet dom i håret samtidigt som jag härmade dom och spottade på dom. Jag var fan asläskigt. Sen drömde jag att Lucas tvingade mig att spela saxofon och vägrade inse att jag inte kunde. Han låste in mig i ett rum (som liknade studion i skolan) och sa att jag inte fick komma ut förrens jag hade lärt mig låten han hade lämnat (som var fyra sidor lång). Lucas sa att jag hade gnällt på natten, kanske var det därför?

Ja, jag skriver väldigt mycket bara för att få tiden att gå. Imorgon kommer dessutom Buff sova hos mig eftersom att jag fyller på tisdag och jag ville att han skulle vara hos mig då. sen blir det smörgåstårta på kvällen (på tisdag alltså). farfar,farmor,mormor och morfar kommer.

NU ska jag hoppas att Stardust och Sweeny todd är nere så att jag kan glo på dom. Annars så kommer jag antagligen sitta och kolla på Six feet under som jag fortfarande inte orkat börja kolla på.

Queens of the stone age.

Gårdagen var skitbra. Vi åt mat, åt en tårta som knappt gick att skära och spelade Buzz och singstar. Tack för att ni kom och tack för alla fina presenter.
Jag orkar verkligen inte skriva mer.
MEN jag kan skriva vad jag fick för något. Bara för att ni ka se vilka fina vänner och presenter jag har!

Nicole gav mig en sjungande Mirandanalle.
Anna gav mig bodypaint med chokladsmak.
Liza gav mig ett döskalle halsband.
Linda gav mig två halsband, ett med en kanin och ett med ett hjärta som hade vingar.
TACK!

det var ingen ge mig presenter-kväll.
Så jag var jätteglad över att ni kom och att ni hade kul.

Idag ska jag träffa min gullunge. Kanske leka med bodypaint? xD

The Real Song for the Deaf.

F to the U to the C to the K!

Jaha, försov mig imorse. Men det kunde jag faktiskt inte råför. Väckarklockan var sönder!
Men ändå. 8timmars frånvaro. Denna vecka.

Mitt ben skakar och jag vet inte varför.
Kanske för att jag känner mig totalt missanpassad.
Kanske för att jag är rädd för att det värsta kommer hända.
Kanske för att jag verkligen verkligen hatar allting som har med vardagen att göra.

Det är bara Lucas som håller mig uppe. Det är verkligen bara där jag mår bra. Men han tycker ju att något känns fel, konstigt.
han vet inte vad.
Men jag vet att det är något jag har gjort.
År jag så påfrestande?
Är det så fel av mig att älska någon så mycket så som jag gör?!

och så kom gråten.

Jag funderar på att hoppa skolan och söka jobb. På allvar denna gång. Fundrerar på att söka ett viss jobb som heltid. Eller iallafall deltid. Får se hur det blir med det.

Hej, jag heter Sandra. Jag förstör alla människors liv och är den fulaste och äckligaste personen ni någonsin kommer träffa. Vill ni bli min vän?

S to the K to the I to the T!

The world is round, my square don't fit at all.

Idag var det studiedag och det behövdes verkligen.
Vaknade upp hos Lucas och sen tog vi bussen in till Motala för att vi skulle träna.
Det var skönt och det var knappt något folk, eftersom att vi var där vid halv 11.
Jag kunde tillochmed duscha och basta efteråt eftersom att det var helt tomt. Jätteskönt alltså.
Sen gick vi lite på stan och sen åkte jag hem.

Spelade guitarhero och klarade tillslut sista duellen och klarade en låt på Hard. Ja, jag är nörd!
Sen kom mamma hem och vi åkte och handlade. har äntligen kommit på vad jag ska ha för mat på fredag. Tack för hjälpen Rebecca!
Så köpte skitmycket grejer, så jag hoppas att det blir bra och att alla kommer tycka att det är gott.

Har världens ångest inför fredag. Alla kanske kommer tycka att det är skittråkigt och att dom önska att dom inte skulle kommit?
Känns som om jag kommer var den enda som ska dricka och det är ju inte heller så jävla pepp. Tack för hjälpen Sandra!
Känns som om allt kommer gå fel. Iallafall något.
Men jag vill träffa alla kompisar igen, och det ska bli skönt med att det är tjejkväll.
Men sen ska jag inte träffa Lucas på lördag heller. Iallafall inte förrens sent isåfall.
Men han måste ju repa så, det är klart att han ska få göra det.
Är bjuden på TVÅ (detta har nog aldrig hänt förut) fester på lördag. Men jag vet inte om jag ska gå på någon utav dom, dels ifall jag inte kommer palla och dels för att jag kanske måste fixa inför min födelsedag
Nu är det 6dagar kvar!

Fick reda på att vi har ju matteläxa till imorgon med, Det är skitviktigt att jag gör det. Och har jag gjort den?
Såklart inte, jag hade ju självklart glömt bort det. SMARTA SANDRA!
Jag blir så trött på att jag aldrig kommer på något när det väl gäller.
Glömmer alltid böcker antigen i skolan eller hemma och glömmer bort alla läxor. Som är viktiga att man gör.
Eller iallafall jag eftersom att jag bara haft fått godkänt på en sak på hela matte B kursen, smart smart.

Sen har vi ett skitstort arbete på historia. Typ ett minimerat projektarbete, som jag måste få G på annars så är det kört för mitt betyg där.

Annars då.. Inget!
Hela mitt liv består just nu av skola och Lucas.
Sen försöker jag hinna med allting annat också men det går fan inte.

Don´t talk me down.

Jag försov mig brutalt. Kom till skolan halv 2 för att ha kör och ensemble. Fick veta att jag har 38timmars frånvaro och att jag har en varning. Jag måste alltså verkligen skärpa mig angående skolan nu.
Men jag orkar ju verkligen inte eftersom att jag bara känner ett sånt jävla hat mot allting.
Det ändå som är roligt att gå till är ensemblen och ibland engelskan och svenskan. Annars suger ju totalt allting.

Känns inte som om man ska få ha en frihet med det här. Ska inte gymnasiumet vara frivilligt?
Känns inte som om det är så längre. Vi måste ju ha pengar för att klara oss och om vi inte går på det som vi egentligen ska gå på frivilligt så får vi inget. SLUTA MANIPULERA OSS UNGDOMAR!
Sen är det ju så också att vi tvingas att lära oss saker, jag menar ta Nationella proven t.ex. Det är ju inte för att kolla vad vi lärt oss. Det är för att vi är tvingade till att kunna det som är på provet. Även om vi kanske har blivit skitbra inom ett område som knappt är med på provet.
Så om vi säger att jag är bäst på att stava, men så handlar allt om grammatik, då får jag IG i engelska bara för att dom inte tog med det område jag är bra på. Ja, skolan ska ju vara en bra plats för oss ungdomar ja.

Annars så träffade jag Anna förut, vi fikade och pratade och sen kollade vi vilken av klänningarna från Gina tricot som jag skulle köpa. Det blev den som jag kollade på från första början.
Som enligt Lucas var ett tygstycke ( nu lät det som om jag typ kommer gå halvnaken ^^)
Tröjan såg ut som ett nattlinne på mig och den andra såg antigen mammig eller slampig ut.
Den andra såg ut som mig ^^
Nämligen sådär! ->

Annars så hoppas jag på att det blir roligt på fredag, men jag har fortfarande inte hittat någon som kan köpa lite cider till mig. Jag vill inte fråga mamma om hon inte kan tänka sig. Men jag kan inte förstå på ett sätt varför hon inte gör det. Jag kommer börja gå ut på krogen om typ en vecka. Ajja, det är ett annat problem.

Problemet just nu är att jag vill träffa Lucas, men ungen verkar inte kunna. GAH! Saknar honom skitmycket. Vill mysa sönder honom! Hatar när vi inte ses, jag vill verkligen vara med honom nu och mysa galet! GOSIGOS!

Sleepless.

Och så var klockan 02.41 och jag sover inte än. Vilket är rätt skönt, då jag var rädd för att somna inatt.
Att ha dödsångest är inget kul, speicellt inte då man får dom dom nätterna man måste vara ensam.
Jag måste försöka ta mig ur det här.

Funderar på att gå och duscha om typ en timma eller så. Men jag kommer säkert somna och försova mig ganska brutalt. Men jag hoppas på att jag håller mig vaken så att jag hinner itid till skolan,så att jag hinner sminka mig och duscha innan, äta frukost i lugn och ro och slippa all stress jag annars brukar ha på mornarna.

Lista på vilka rädslor/tankar jag måste ta mig ur innan jag blir 20 år!

1. Min dödsångest
2. Min rädsla för att fråga främmande människor saker.
3. Min dåliga självbild måste upphöra!
4. Min depression.
5. Min spindelfobi som kommer lite halvkrypandes tillbaka.
6. Min rädsla för att våga säga saker på lektioner eller när någon gör fel.
7. Våga säga ifrån när någon gör något mot mig som jag inte tycker är okey.
8. Kunna kontrollera mitt temprament.
9. Sluta vara en hemsk flickvän.
10. Sluta vara en hemsk kompis.
11. Sluta vara en hemsk dotter.
    

Ja, jag kommer inte på mer nu. Men det kommer väl snart.
Ajja, dags att se på Six feet under då alla mina Lost-avsnitt är slut.
Iövermorgon är det ännu ett nytt avsnitt.
Mums, jag längtar.

Tack och hej, leverpastej!

Det är underligt vad lätt man kan störa sig på vissa personer ibland.
vissa mer än andra.
Det ända som är skönt är när man får medhåll av att man inte är ensam.

Imorgon ska jag träffa Anna igen på typ 2månader. Det är sjukt vad lite jag träffar vissa av mina kompisar nu förtiden. Måste verkligen skärpa mig!
Ajjabajja Sandra.

Men men, på onsdag är det studiedag och då blir det att träna.
Jag funderar på att träna imorgon med, beror på om jag ska träffa min gulleplutt eller inte.
Rebecca fyller 18 på tisdag. Måste köpa något till henne imorgon eller så.

Jaha, intressant javisst, denna dag är så jävla tråkig! Jag hatar söndagar!

Queens of the stone age är bäst <3<3

Someone´s in the Wolf.

Söndagar får mig alltid att känna mig oomtyckt och äcklig.
Som om ingen orkar med mig och dom orkar inte hålla det inom sig på söndagar.
Som om alla är så trötta på mig att ingen orka träffa mig denna dag för att dom har fått stå ut i typ en vecka.

Jag vill vara fin. På riktigt. Inte på det sättet som jag är nu. Okey, det låter megacp. Men jag känner så. Det känns inte som om jag egnetligen är fin, utan det är en illusion allting.
men nu ska jag verkligen börja träna.
Funderar på om det blir idag, men det käns itne som om jag kommer hinna då det stänger om 1½ timma och träningen tar runt 1timma.

Nej, denna dag spenderas nog med WoW eller liggandes i sängen.

Jag åker ner i träsket mer och mer, sakta men säkert och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det denna gång. Jag är så rädd för konvekvenserna att jag knappt vågar tänka på dom.
Jag måste ta mig ur, helt på egen hand. Det finns ingen hjälp att få, men jag vet inte hur jag ska lyckas, jag vet inte hur jag ska göra.
Träsket blir större för varje dag, det kommer närmare och närmare. Jag måste ta mig ur innan det är förent. Men jag är rädd att det redan är det.
Jag är den svagaste människan som finns, den äckligaste som existerar.

Jag är så jävla trött på allting just nu.
Jag vill bara att någonting ska gå bra en hel jävla vanlig vardag.
Jag skulle göra mycket för att ha en bra skoldag och sen ha något trevligt att göra.
utan stress, utan krav, utan massa jävla skit.

Paniken artar sig mer och mer.

Arvikafestivalen.

I år har Arvikafestivalen sjukt bra band.
B.la:
Combichrist!
Suicide Commando!
The Crüxshadows!
Alice in Videoland!

Men så kommer dom och släpper den mest avskyvärda person som finns.
jag kommer fan må illa va att höra honom.
HÅKAN HELLSTRÖM!
vad är det för fel på arvika? Vad har det tagit åt dom?
Ska inte det vara syntarnas festival eller?
Håkan hör inte hemma där :(
Jag är sjukt ledsen nu.
Skärp er Arvika.

This shit will fuck you up.

Nu känner det bara mer och mer som om ingen vill mig väl. Jag vet inte varför, men det känns som om alla sk ahitta fel i allt jag gör eller har och det stör mig.
Eller stör och stör, det gör mig ledsen.
Det känns som om alla alltid ska säga "men jag är mycket bättre än dig" "jag har det mycket bättre än dig" o.s.v.
det känns som alla vill att jag ska ge upp allt och bara må skit.
Alla vill mig illa.
Alla vill att jag ska må dåligt.
Alla vill att jag ska vara ensam och eländig.


Jag är så trött på det här. Jag är så trött på att alla är så trötta på mig.
Gah! nu tjuter jag snart med. Skitröv.
Internet muckade förut när jag spelade igen.
Jag flippade. Jag var tvungen att sitta och räkna till tio och ta djupa andetag för jag höll på att få spelet.
Det jobbiga är att jag har en pappa som inte fattar för han bryr sig inte ett skit.

Ta bort mig härifrån.
När ska ni inse att jag förhelvete menar allvar.
jag klarar inte av det här mer nu!
Men vill ni att jag ska tvinga mig att prata med er, skratta mer er. Så visst.
Ni anar inte hur mycket jag offrar för er varje dag.

Lying piece of sack of shit!
Slut, trashcan, scumbag dirtbag!

Worst weekend ever?

Helgen som varit har varit bland dom värsta jag varit med om.

Fredagen var hemsk, var själv hemma och mitt internet muckade så mycket så jag kunde inte spela för att fördriva tiden. Hade tur att Liza var inne så att jag kunde prata lite med henne.
Det slutade med att jag förtvivlad gick och la mig och bara somnade för att jag var så snurrig av mina egna tankar.

Lördagen börajde med att sötnosen hade skrivit på msn och frågat om han kunde komma till mig. Det livade upp min dag.
Men det var för många saker som förstörde den, så jag kunde inte glädjas iallafall.
Först så krånglade internet mer än gårdagen så jag fick nästan utbrott och bara skrek rakt ut.
sen kom sötnos vid 4 men sen stack han vid halv 8 för att han skulle iväg och träffa sina kompisar.
Då hyrde jag en film för att fördriva tiden med. Men nej, filmen gick inte att spela i min dvd-spelare här uppe. Kollade därnere och där funakde den. Men mamma och pappa höll redan på att kolla på en film så jag var tvungen att vänta.
När jag väl skulle kolla så muckade filmen först, och sen precis när jag fått igång den ringde sötnos och sa att han skulle hem till mig nu.
Hade sagt att jag skulle möta honom, så jag tog min Ipod och gick mot stan.
Men sen när jag träffade honom så kunde jg inte stänga av min ipod. Det gick verkligen inte,
var tvungen att säga åt sötnosen att ta den för annars skulle jag slänga den i backen.
så den fick vara igång hela natten så batteriet tog slut.
Blev inget filmtittade heller för sötnosen var så trött.
Jag tjöt utan anledning i någon timma på natten.
Sov dåligt.

Söndagen var lugn och vi kollade äntligen på filmen. sen funkade internet så att jag kunde spela bort hela dagen typ.

Jag vet inte vad det är. Men något är fel. Det är något som har hänt och jag vet inte vad det är.
Varför drömmer jag om samma dröm natt efter natt?
Varför känns det som om det är något som inte är som det har varit innan?

The silence surrounds me.

Denna dag suger hästpung!

Fick asbråttom imorse så halvsprang till bussen och då är den så klart försenad så baby och jag hade inte behövt stressa så mycket som vi gjorde. Sen hade vi psykologi och jag ville inte veta mitt provresultat. Eller jag ville mest inte veta dom andras.
Jag fick typ 2poäng från fullpott på mitt prov. Jag började tjuta, för att jag visste att jag kunde det andra provet som alla andra typ gjort. Fick dessutom veta att jag inte ska träffa Nicole ikväll, för att hon skulle till Linus syster med Linus.
Sen hade vi matteprov. Och jag visste att jag inte kunde någonting så jag vart ganska förvånad när jag kände att jag iallafall kunde första delen relativt bra.
Sen kom andra delen och jag chansade på första frågan. Och svarade inte på dom andra frågorna överhuvudtaget.
Fyfan vad äckligt svårt det var. Fyfan vad arg jag var på migsjälv.
Jag kom verkligen inte ihåg någonting. satt i typ 80 minuter ändå och klarade det verkligen inte.
Sen hade vi lunch, jag mådde illa av såsen. Sen gick jag och Lucas till skatteverket. Jag ansökte om nytt efter namn (Onttonen, efter min mamma) och så ändrade jag stavning på mitt mellannamn. Sen gick vi till stan och fikade. Sötnosen bjöd mig. Sen åkte jag hem. Började göra historia arbetet som jag skulle varit klar med för två månader sen.
Jag skrev tre meningar och sen stirrade jag bara på skärmen och fattade ingenting. Jag fattade knappt vad jag hade skrivit. Sen började jag må illa av att jag skulle ta bussen till teatern snart.
Så jag skippar det idag.

Ska prata med Hasse på onsdag och förklara lite varför jag inte är där så ofta och så. Sen kan han säga det till dom andra om hanvill. Känns inte som om dom kommer bry sig iallafall.

Plus att jag inte har något att göra ihelgen. Överhuvudtaget. Ska plugga psykologi och engelska. Men det kommer jag ju inte orka göra precis hela helgen.
Kul att spendera en hel helg framför datorn.
Skitliv.

Pool of tears.

Jag är på gränsen till att gråta hela tiden. Så fort jag får en motgång så får jag halvpanik och tårarna börjar komma. Jag hatar det. Jag hatar mig. Jag vill verkligen inte vara sämst på allt.
Jag hatar att alla måste ha det så jävla mycket lättare än mig.
Okey, det är bra för dom. Att dom lyckas. Att dom klarar allt utan att behöva lägga ner en månads plugg på det. Och ibland räcker inte ens en månad för mig.

Jag vill inte gå på psykologin imorgon. För vi ska få tillbaka proven. jag kommer börja tjuta.
Jag vill inte ha matteprovet som är efter för jag kan ingenting och jag kommer börja tjuta.
Jag vill inte ha teater imorgon för jag pallar inte vara bland folk, jag kommer säkert börja tjuta.

Over and over again.

Jag klarar inte mer snart. Jag klarar inte av mamma och pappa.
Mamma som överdriver och pappa som skriker. Jag pallar inte med att jag inte kan sova om jag är själv.

Inatt somnade jag klockan 6, vilket inte var meningen men jag märkte inte ens att jag höll på att somna. Så nu sitter jag här, och ska snart till skolan. Och jag går endast för att mamma kommer vara hemma och pappa är ledig idag. Och för att jag måste på ensemblen.
Jag mår illa och min mage värker som fan.
Vilket var en liten detalj också till varför jag inte ville till skolan idag.
Men såfort det gäller mig, så är det inga problem alls.
"Men du är väl hungrig". Ja för sånt brukar jag vakna med.
Jag är så trött på att mamma alltid ska säga till mig att jag försover mig varje morgon, eller alltid skippar minst en lektion varje dag.
Visst att jag har skippat ganska mycket nu. Men jag tycker själv att jag skött skolan jävligt bra. Men nej, en försovning och mamma tror att dom kommer ringa hit och säga att jag inte får gå kvar.
Pappa som står på nedervåningen och skriker att jag förihelvete måste gå upp nu och att jag fan får ta och växa upp för jag fyller ju 18 snart.
Men när dom försover sig så är det lugnt. Dom kan skippa jobbdagar dom, men inte jag.
Nej, det är ju min utbildning förhelvete.

Jag vet inte hur mycket mer jag står ut med.
Jag vet inte hur länge jag klarar av att bo hemma nu.
Jag behöver komma bort. Jag behöver verkligen vara ifrån dom.
Så nu ska jag till skolan, men sen ska jag ju hem igen. Jag vill aldrig hem hit igen.

I long for anonymity
To wipe the features from my face
One single moment of escape
Then I can wake myself again

Let the wind erase me
Like the memory of a kiss
Let these waters take me
Away from all of this

My little bubble.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Det känns som om ingen bryr sig.
Idag började jag gråta när jag pratade med Marie, jag vet inte varför. Jag kände mig bara så jävla ensam och som om ingen egentligen orkade lyssna på mig längre.
Jag vet att jag ibland känner mig väldigt pratig och förlåt för det.
Förlåt för att jag alltid babblar på om saker, säger saker som andra tar illa upp av, eller mår dåligt av.
Jag behöver bara ventilera mig lite.

Jag klarar knappt av att prata med någon längre. Jag klarar inte av att folk vet om jag mår dåligt eller inte. jag vill inget hellre än att skrika ut mina problem, men det känns bara som om jag talar med en vägg varje gång jag säger något till någon. Eller som om dom tror att jag överdriver, som om det egentligen inte alls är så som jag säger. Att jag inte alls mår så som jag säger att jag mår.
Jag har ingenstans att vända mig längre. Jag bygger upp min mur igen. Jag bygger upp min fasad. Min fantasi. Min egna lilla bubbla.

Jag saknar min syster. Jag saknar henne så jävla mycket. Jag vill inte vara själv längre. Jag klarar inte av att vara hemma längre. Och jag hatar att bli nekad. Jag klarar inte av den här ensamheten.
Ingenting känns kul, ingenting känns bra.
Dom tror att det är bra.
Alla tror att det är bra. Men jag tror inte jag klarar mer nu.

Hejdå.

Bones sinking like stones.

Har jag mer vänner än vad jag tror? Är jag mer omtyckt än vad jag tror?
Okey, fjantigt att jag typ blir glad på det sättet som jag blir.
Men när folk verkligen frågar om jag ska komma på en fest som ska vara om några månader, så blir jag glad över att dom vill ha dit mig.
Jag har alltid trott att jag aldrig direkt varit bjuden direkt, utan typ att jag är där för att Nicole eller någon annan är bjuden dit.
Heh, okey jag vet hur det låter. Jag blir glad för att jag blir bjuden på en fest.
Men jag tror inte det är så många som förstår hur oomtyckt jag känt mig hela mitt liv.

No one ever said it would be so hard.

Idag är jag inte i skolan. Och jag ångrar mig inte ens. Jag känner inte att jag är sämst som jag brukar, för att jag försover mig. För idag är jag riktigt glad över att jag inte är där. Jag är riktigt glad över att jag sitter här och skriver i lugn och ro. Jag är glad att jag fick sova ut, jag är glad att jag fick äta frukost i lugn och ro och jag är glad att jag kan ta mig tid att sminka mig.

Och för engångsskull är det så skönt att vara lite själv. Bara vara hemma, inte träffa några alls.
Ska träffa Lucas sen vid halv 3. Annars ska jag väl inte göra något. Och det känns riktigt bra faktiskt.

Tror dock att jag måste sluta spela litegrann, känns som om jag är okontaktbar. Förutom Lucas som också spelar och pratar med mig där. Vilket gör att det känns ännu mer som om jag borde lägga ner det lite. Men det är roligt och ja, jag får se. Jag är inte världens bästa på att sluta med saker.

Måste sluta dricka cola nu, måste verkligen det. Var nära på att dricka det till min frukost. Men jag tog det iallafall inte sen. hade inte förvånat mig och jag druckit cola just nu. Jag är rätt sugen på det faktiskt.


Jag vet inte vad det är med mig och mina tankar ibland. För jag vill ju ändå inte. Eller jo, klart att jag vill på ett sätt. Men nej, jag vill inte göra det nu. Inte nu.

All around me are familiar faces
Worn out places, Worn out faces
Bright and early for the daily races
Going nowhere, Going nowhere

Their tears are filling up their glasses
No expression, No expression
Hide my head I want to drown my sorrows
No tomorrow, No tomorrow

And I find it kind of funny, I find it kind of sad
The dreams in which i'm dying, Are the best I've ever had
I find it hard to tell you, I find it hard to take
When people run in circles its a very very
Mad World, Mad World

Mourn.

Jag blir så trött på migsjälv. Jag blir så trött på att jag vet hur jag beter mig och jag vet vad jag gör och vad jag borde göra annorlunda. Men jag gör det inte. Inte förrens det nästan är försent.
Jag säger alltid till mig att jag inte ska bli sån, attj ag inte ska hålla på så. Men ändå är det just det jag gör. det är hemskt när jag veto m att jag gör det jag hatar att andra gör.
Jag har blivit en av dom jag hatar. Men fortfarande gör jag ingenting åt saken!
Jag är svag, det är väl det.

Idag tänkte jag snacka med dig, men jag orkade inte med bilden av att du skulle skälla ut mig så alla hörde, jag orkade inte med att jag skulle få ännu mer dåligt samvete än vad jag redan har. (jag vet att det var dumt tänkt, men jag orkade verkligen itne med mer motgångar idag.)
Och det är ju dumt av mig att säga att "nu ska jag sluta", för det är ju nästan redan försent.

Förlåt för att jag suger på att vara en vän just nu.
Förlåt för att jag är sämst.
Jag hoppas att ni vill ge mig en sista chans att visa att jag fortfarande vill vara eran vän.
jag hoppas att ni fortfarande vill vara min.

Where Would You Like Them Left?

Snälla, lämna mig inte. Snälla, jag ska bättra mig.
Jag ska bli bra igen. Jag ska sluta att vara sånhär. jag ska sluta.
Snälla lämna mig inte.
åh, vad jag skulle förstå om du gjorde det, men jag ber dig. Snälla, ge mig lite mer tid. Snälla, jag ska bättra mig. Jag lovar.
Snälla, snälla, kämpa vidare med mig.
Snälla snälla.
Jag älskar dig så mycket.

I'm starring at the glass
In front of me
Is it half empty
If I ruined all 
You've given me
I know I've been selfish
I know I've been foolish
But look through that
And you will see
That I'll do better
I know, baby
I can do better 

I've been here before a few times

Jag vill bara ha måndag just nu. Jag vill bara träffa henne och säga "jag mår skit, jag klarar inte av det här mer" så att jag får ett recept och sen blir allt bra. Förhoppningsvis.

Igår åkte jag hem till Lucas, för jag klarar inte av att vara hemma längre. Och jag ville verkligen inte sova själv. Sen på morgonen fick vi veta att vi inte hade någon historia och ingen matte, så vi började 11. Då hade vi kör och jag vart trött på det efter två minuter. Världens sämsta låt, sopranerna låter cp-skadade. Sen hade vi lunch och det var rätt gott, faktiskt. sen hade vi slagverksensemble, och det var här jag inte klarade mer. Vi skulle klappa/slå/knäppa/säga rytmer, jag kan inget om rytmer. Jag kan inte klappa rytmen och stampa takten samtidigt. Det går inte. Så efter ett tag med att jag inte klarade av det så var jag nära på att bryta ihop så jag sprang ut istället. Kom inte in på hela lektionen. efter lektionen kom Lucas ut. Och jag vet att det är jag som tänker fel och jag vet att ingen bryr sig om att jag gjorde fel, och jag vet att man inte lär sig direkt. Men jag kan inte säga varför jag blir sånhär för jag vet vad alla skulle säga då och jag hatar det. Jag vill höra det på riktigt någon gång. Inte dom gångerna då jag bryter ihop och säger att jag är sämst. För jag är det. Och era komplimanger som ni säger varje gång jag säger att jag är sämst räknas inte. För dom kommer ju aldrig annars.
Kan ni inte vara förstå att någon gång. en gång om halvåret om det ska vara så, så kan jag väl få höra att jag gör bra ifrån mig? Om ni tänker efter vet ni att det jag kommer säga nu stämmer.
Dom gånger ni säger "det lät bra" du är duktig" är dom gånger jag säger. "det låt inte bra" "jag är sämst" "jag kan inte det här" "jag är inte bra på något". Ni vet att det stämmer.
Och jag begär inte att ni alltid ska ge mig uppmuntran. Men snälla, en gång om året kanske?
Utan att jag har sagt att jag är sämst innan. utan att jag ska hinna bryta ihop innan.
Men jag vet att jag måste ändra mig och jag gör mitt bästa. Men det är svårt. Det är svårt att bara sluta tänka så som jag alltid har gjort.

Det känns som om jag förstör allting mellan oss. Varför är jag sånhär? Varför beter jag mig såhär?
Jag vill inte göra såhär, jag vill inte vara sånhär men jag är det hela tiden. Det slutar aldrig.
Jag hatar migsjälv, jag hatar att jag tänker, att jag pratar, att jag bryr mig.
Tänkte skippa latinen, men jag gick. Även om jag inte jobbade ett skit så gick jag dit iallafall. Sen gick jag och pratade med Jonas, sa varför jag stack ut och att jag har skitsvårt för det och att jag vet att jag får göra fel och att vi bara har haft en lektion än så länge. Han sa att det var okey. Han sa också att om jag hade jättesvårt för det så kunde han hjälpa mig lite med takter och rytmer och så. Innan jag skulle hem så ville jag vänta och se om Lucas hade tränat färdigt, men trodde att han redan hade åkt så jag åkte hem istället. men han hade visst inte åkt hem. var nära på att hoppa på 302:an i stan och åka tillbaka. Men jag orkade inte, jag ville bara hem och glömma dagen.

På måndag måste något hända. för jag vet inte hur mycket mer jag klarar av.
Längtar inte till söndag. Pallar inte folk just nu.
Men det blir av för jag håller det jag säger. Plus att jag egentligen vill träffa alla. Känns bara som om allt kommer bli skit.
Och jag har ett flertal olika scenarion som kan hända som kommer göra att jag inte pallar och kommer bryta ihop.
men det blir förhoppningsvis bra.

There's nothing sinister at all
Gnawing at my soul
But these confessions that I give
Help me feel in control

Forgive me my mistakes
I'm only human
I bleed just like you
From time to time
So why can't I convince you
I'll be fine?

No absolution comes for free
And it never will
And those among us without sin
Are even rarer still

Ignore the writing on the wall.

Vet inte riktigt vad det är. Men min och Nicole vänskap känns riktigt bra nu förtiden.
Även om vi inte ses alls ofta, förutom i skolan så känns den faktiskt riktigt bra!
Och även om vi skulle kunna ses oftare så känns det som om vi inte behöver det.
tror att den där fredagen då vi fick vara helt själva och bara umgås en heldag gjorde mycket.
Tror att vi behöver några sånna dagar lite då och då.
Älskar dig. Du är verkligen den bästa vännen man kan ha <3
Och jag är så glad för din skull att du är så lycklig med Linus. Även om jag fortfarande inte hunnit ha mitt "om-du-sårar-Nicole"- snack med honom ^^ ;D

Och Lucas, älskling. vi har våra problem. Men just nu känns dom som bortblåsta. Denna helg har varit jättemysig och jag har mått så bra. Du får mig att må så bra och jag vet att du vill att jag ska må bra annars med. Men det är du som är mitt lyckopiller. Det är du som är mitt liv.
Jag älskar dig mer än vad du tror. Jag tror inte du inser hur mycket du betyder för mig eller hur mycket du har hjälpt mig.
Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.
Och imorgon ska vi ha det så mysigt. oh, varför inte alla dagar vara såhär.
Jag vill aldrig vara ifrån dig, för att det är du som ger mig den trygghet jag behöver. Jag hatar att vara ifrån dig och jag längtar alltid tills nästa gång du håller om mig igen. Men jag klarar av dagarna utan dig för att jag vet att du finns där. Att du finns där för mig och att du inte kommer lämna mig.
Tack för att du finns. <3<3

It's a cold, it's a broken hallelujah.

Jag måste reda ut mina egna tankar och mina egna problem innan jag kan hjälpa någon annan. Jag har förstått det nu.
Jag har alltid försökt att få alla andra att må bra och skitit i migsjälv, men jag märker nu att jag inte kan det. för jag mår så dåligt att jag drar över min skit på alla andra och det är det sista jag vill.
i slutet av månaden ska jag se till att jag får ordning på allting.
Snälla, stanna kvar hos mig tills då iallafall.

I saw a star beneath the stairs
Glowing through the melting walls.
Who will be the first to begin their fall?
Or will we become one?

Am I the star beneath the stairs?
Am I the ghost upon the stage?
Am I your anything?

I saw a star beneath the stairs
Glowing bright before descent,
And in the morning there was nothing left
But what’s inside of me.

I´m becoming insane.

Denna dag har varit relativt hemsk.

Dagen började med att jag vaknade hos älskling, som var en bra sak. Kunde sova riktigt bra inatt faktiskt. Men vill inte gå upp för jag ville verkligen ligga och mysa med honom för att jag visste att jag inte skulle få träffa honom ordentligt igen förrens på lördag. Och för att det var så kallt om jag tog av mig täcket.
Sen kom vi till skolan och första lektionen var engelska. Där fick jag panik över att jag inte klarade en uppgift. Eller jag fick panik för att Sigrid satt och tvingade mig att göra den och sa om och om igen "du kan det visst det vet jag", även om jag tror att jag vet lite bättre än henne om jag kan det eller inte. Så började tjuta två gånger under den lektionen. Sen hade vi ensemble och det gick inget bra. Eller jag var ju redan så trött och anti-allt då så jag orkade ingenting. Ville ingenting. Är så trött på våran grupp. Idag var det bara jag och Lars där. Lucas hoppade in och spelade bas. Sen hade vi lunch och maten var skitäcklig. Sen hade vi gehör och jag ville slå ner Hannes återigen. För att han aldrig kan hålla käften, alltid ska prata i mun på alla andra och för att han är så jävla jobbig. tänkte först kasta min penna på hans sår i pannan, men jag visste att jag skulle missa så jag sket i det. sen hade vi matte och jag orkade verkligen inte jobba. Satt och pussade på Lucas istället. Sen slutade vi.

Jag och Sandra åkte till Linköping för att handla. Jag till Nicole och hon till Rasmus.
jag hittade till Nicole men inte hon till Rasmus.
Men det var trevligt att göra något med henne.
sen åkte vi hem och jag är helt slut.
har ont i huvudet men är rastlös, så kommer nog inte kunna lägga mig i sängen och inte göra något alls.

Imorgon får jag inte träffa Lucas överhuvudtaget. :(
Ring om det är något baby, jag finns här för dig <3
Vill inte vara utan dig någongång.
Jag vill bara träffa dig mer än en gång i veckan.

When will I see you.

Ja, jag kanske är lite avundsjuk på henne, på hur hon har det. Men jag vet ju att vi bor längre bort än vad dom gör och att vi inte kan ses lika ofta. Men det är inte det. Saken är den att vi alltid måste planera vilka dagar vi kan ses, för vi har ALLTID något som vi måste göra. Är det inte jag så är det du. Så är det alltid. Och jag hatar det. Jag hatar att vi måste planera in våra dagar tillsammans, vi kan ju aldrig direkt bara säga "idag kan vi umgås och mysa och kanske göra si eller så" för det går inte. För någon utav oss ska alltid göra något. Och jag är så trött på det. Jag är så trött på hur jag tänker mig mina dagar.
Jag hoppas alltid att alla mina dagar ska vara på ett visst sätt. Jag tänker alltid att mina dagar ska vara som i en saga, men det blir aldrig så. Och jag sårar migsjälv och andra genom att alltid vara besviken på mina dagar. Okey, jag har bra och mysiga dagar, det är ju inte så att alla mina dagar suger. Men jag tror alltid att dom ska vara så sagolika att inget kan gå upp mot mina förväntningar.
Tyvärr kan jag ju inte kontrollera det här. Det är bara något som jag gör helahela tiden.
Har förväntningar, förhoppningar. Tror alltid att det mest romantiska ska hända mig, och när det inte gör det utan kanske händer någon annan. Då blir jag bara besviken på migsjälv. Inte på någon annan, för jag vet ju att det är jag som tänkt för mycket, trott att allting ska vara så himla fint hela tiden.
Men jag älskar det vi har. jag menar inte att jag inte vill ha det såhär. För jag vill ju ha dig. och då har vi det såhär. Men vi ses aldrig en hel helg under vanliga veckor.
Vi ses typ en gång på vardagarna. vi måste nästan planera en vecka i förväg så att vi vet om vi kan ses eller ej. Vi kan aldrig bara spontant göra något. T.ex så ville jag för engångsskull leka i snön. Jag ville leka och bygga en snögubbe med dig. Men vi var tvugna att vänta, för vi kunde inte ses innan onsdag. Så jag sket i att tro att vi skulle göra något. För jag visste att det skulle försvinna. Och jag vet att vi inte kan göra något åt det. Men aldrig kommer vi känna "idag snöar det. ska vi umgås och typ leka i snön och så" för någon utav oss ska alltid göra något.
Förlåt för att jag tänker såhär. Men jag kan inte rå för att jag verkligen hatar att vi aldrig ses.
Förlåt för att det känns som om vi började vårat förhållande flera månder in på det. Förlåt för att jag hatade sommaren för att det var då vi var sådär nykära. Det var då vi aldrig träffades.
Förlåt för att jag tänker såhär. Förlåt för att jag finns. Förlåt för att jag tänker överhuvudtaget.
Jag älskar dig verkligen. Jag gör det. jag älskar det vi har. Och jag har aldrig tänkt på det här innan. Du är världens bästa och jag vill inte ändra på något. Jag älskar dig jättemycket. <3

Eye of the storm.

Inatt sov jag 3timmar. ungefär iallafall. Sminkade mig faktiskt innan skolan idag och hade faktiskt lite fina kläder på mig. Håret gick dock inte att göra något åt så jag hade luva på mig hela dagen, så jag såg förjävlig ut iallafall.

Hann inte äta någon frukost, och sen hade vi latin i två timmar. Det är så jäkla svårt och jag fattar ingenting längre. Sen så gick vi ner till skåpen och jag började bli skitsur för att jag inte hade ätit något sen typ 5 dagen innan, sen råkade typ Lars eller Lucas slå till mig på hakan och jag fick sådär ont för att jag blev chockad. Så jag blev skitsur och gick därifrån och var asarg. Sen kom vi upp till där vi skulle ha engelska och där sa Lucas förlåt. Men jag tyckte inte han skulle säga det. För så ont gjorde det inte och det var ju inte meningen, jag var ju bara trött och jättehungrig så det var ju därför som jag vart så arg.
På engelskan sa Sigrid att jag var fin i mitt hår. att jag passade i BRUNT!
BRUNT! fyfan, jag var nära på att börja tjuta.
jag har själv sätt att det börjat bli lite brunt och jag tycker det är skitfult, men jag vill inte färga det försnabbt för jag vill inte att det ska bli för slitet. För mitt hår klarar nog inte en mer färgning på ett bra tag. Men så kommer hon och säger så och jag drog på mig luvan och sa att det var meningen att det skulle vara svart. Hon visste nog inte riktigt vad hon skulle säga då.
Sen var det lunch och jag tänkte det att, Ja nu kan jag få lite mat i mig så att jag inte är så arg sen. Men maten var äcklig så åt typ jättelite potatis och så. Sen försvann jag i mina tankar och stirrade på klockan. Såg Lucas sitta lite längre bort och prata med en viss person. Jag kan inte rå för det. Jag hatar det verkligen. Det är hemskt att se dom tillsammans.
Sen orkade jag inte min gitarrlektion så sket i den. Var inte på något humör alls.
Tyckte att Lucas ignorerade mig, var arg och trött och sur och inte pepp på något alls.
sen hade vi typ ingen historia, sen skulle vi få reda på våra betyg i kulturhistoria. Men jag fick inte redapå mitt. jag fick bara veta att hon tyckte att jag skulle göra ett arbete. Skit.

Efter skolan så åkte jag och Lucas in till stan för att fika. Vi hade mysigt, men sen tog jag upp en sak med honom som jag inte borde tagit upp. Inte där iallafall.
Var nära på att börja gråta men kände att det inte skulle vara så bra när man satt på ett fik. Så jag försökte sluta tänka och prata om det. Men ja, jag fick det sagt och jag älskar det förhållande jag har nu. vill inte ha det på något annat sätt. Förlåt för att jag sa något, förlåt för att det lät så fel.
Sen gick vi lite. sen fikade vi igen för att vi inte hade något att göra. Sen så åkte jag hem och han åkte för att repa.

200dagar med älskling idag.
Förlåt för att jag tänker så mycket. Du kommer nog aldrig förstå hur mycket jag gör det.
Jag älskar dig och vill inte ha det på något annat sätt än så som vi har det. <3

It's getting difficult
Each moment here alone
And it's getting dark outside
It's stranger here without you

But I see a Firefly
Glowing in the summer sky
Like bright confetti
Burning in the night

How do you do it?
You make me feel this way
How do you do it?
All these years we play

How do you do it?
How can you say the things you say?
How do you do it?
It breaks my heart everyday

I don't think you know
That I believe in you
I don't think you understand
How much I love you still

Star no star.

Saknar Lucas. Saknar att må sådär bra som jag mår när jag är med honom.
Jag saknar när vi ligger i sängen och bara håller om varandra. Och han kanske pussar mig på pannan.
Och säger "jag älskar dig". Oh, gud vad jag saknar dig just nu.
Jag vill ha tillbaka dom helgerna då allt var perfekt.
Då jag inte var dumihuvudet och antingen tog illa upp eller sa något dumt så att allt slutade fel.
Hur kan du stå ut med mig?
Du visste ju...
Jag sa faktiskt att jag var en usel flickvän.
oh, hur kunde en sån underbar person falla för mig.
Men jag släpper dig inte nu.
För du är min och jag ska göra allt i min makt för att du ska känna så som jag känner för dig.
Jag älskar dig Lucas Monryd.
Det är för dig jag försöker.
Det är för dig jag gör allting jag gjort. Det är bara för dig. <3

When you're the boy that I want, I'll be the girl that you hate.

jag vet inte vad jag ska tro eller vad jag ska tänka längre.
Allt snurrar, runt runt runt runt.
det slutar aldrig. Förvirringen kommer och går. Men snartk ommer den stanna för ett långbesök.

Jag är rädd för migsjälv. Jag är rädd för det förflutna. För det förflutna som kan bli nutid återigen. Jag vet inte vad jag ska göra.
Allting känns bara förstört. Allting känns så jäkla äckligt skit.
Jag orkar ingenting längre. Jag vill ingenting längre. Jag klarar inte mycket mer.
Jag behöver inte det här, jag klarar inte det här.
Jag behöver inte det här, jag klarar inte det här.
När jag blundar, när jag blinkar allt jag ser är bilder. Jag blir lnihuggen i ryggen. Du lämnar mig och jag röker som en skorsten.

Jag saknar det.
Jag saknar rökningen. det var den enda trösten jag hade förut. Den enda trösten jag hade. Nu har jag inget alls.
Nu har jag inget alls.

Snart svimmar jag för jag orkar inte med allt tänkande. Snart kollapsar jag för jag orkar inte med att försöka att låtsas längre.

Scold me failed her
If only I'd held on tighter to her
Pale white skin
That twisted and withered away from me, away from me

Watch me lose her
It's almost like losing myself
Give her my soul
and let them take somebody else
Get away from me

Watch me fault her
You're living like a disaster
She said kill me faster
With strawberry gashes all over, all over me