Jag klarar inte mer snart. Jag klarar inte av mamma och pappa.
Mamma som överdriver och pappa som skriker. Jag pallar inte med att jag inte kan sova om jag är själv.
Inatt somnade jag klockan 6, vilket inte var meningen men jag märkte inte ens att jag höll på att somna. Så nu sitter jag här, och ska snart till skolan. Och jag går endast för att mamma kommer vara hemma och pappa är ledig idag. Och för att jag måste på ensemblen.
Jag mår illa och min mage värker som fan.
Vilket var en liten detalj också till varför jag inte ville till skolan idag.
Men såfort det gäller mig, så är det inga problem alls.
"Men du är väl hungrig". Ja för sånt brukar jag vakna med.
Jag är så trött på att mamma alltid ska säga till mig att jag försover mig varje morgon, eller alltid skippar minst en lektion varje dag.
Visst att jag har skippat ganska mycket nu. Men jag tycker själv att jag skött skolan jävligt bra. Men nej, en försovning och mamma tror att dom kommer ringa hit och säga att jag inte får gå kvar.
Pappa som står på nedervåningen och skriker att jag förihelvete måste gå upp nu och att jag fan får ta och växa upp för jag fyller ju 18 snart.
Men när dom försover sig så är det lugnt. Dom kan skippa jobbdagar dom, men inte jag.
Nej, det är ju min utbildning förhelvete.
Jag vet inte hur mycket mer jag står ut med.
Jag vet inte hur länge jag klarar av att bo hemma nu.
Jag behöver komma bort. Jag behöver verkligen vara ifrån dom.
Så nu ska jag till skolan, men sen ska jag ju hem igen. Jag vill aldrig hem hit igen.
To wipe the features from my face
One single moment of escape
Then I can wake myself again
Let the wind erase me
Like the memory of a kiss
Let these waters take me
Away from all of this
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar