Nephelim

Inte varit i skolan på två dagar nu. Vet inte riktigt varför. Men mamma och pappa har inte sagt så mycket heller så.

Känner mig faktiskt inte så ledsen längre, nu känner jag mig bara tom.
Jag fantiserar om att vara i din famn. Jag drömmer om att det är du och jag igen.
Men jag vaknar upp och är lika tom som när jag somnade.

Jag vill prata med dig helatiden, men ändå inte. Vet att det bara kommer förvärra iallafall.
Vad jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden, så att jag inte hade sagt så som jag sa den dagen. för snart två veckor sen. Jag ångrar mig så grovt.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre, allting känns så meningslöst iallafall.
Känner mig om möjligt ännu äckligare och fulare och mindre omtyckt än någonsin. Jag vill göra saker, men jag mår dåligt av att göra dom.
Jag borde gå till teatern idag men jag vet inte vad jag ska göra där. Okey, repetera på pjäsen. Men jag passar inte ens in där.

Snälla kan någon dra ur mig ur detta svarta hål?