Fool for a lonesome train

Igår somnade jag halv 9. Sov skitbra, vaknade typ en gång vid halv 5. men lyckades somna om igen.
Gick upp kvart i 7, fick för mig att jag började 8. Men kom på att jag började 10.
Tog en halvtimma för mig att äta min frukost.

Kom till skolan och på engelskan hade vi speaking övning. Vilket jag inte var pepp på med min tunga, men det gick rätt bra.
Sen var det lunch. Och jag åt typ 1/4 potatis och tre småsmåsmå bitar korv på 20minuter. Sen pallade jag inte äta mer.
Sen var det historita och jag satte mig i mediateket med Lucas, Bob och sen kom också Ted.
Det var rätt kul.
Sen behövde vi inte ha arbetsmiljö så Jag, Nicole, Ted och Lucas drog till stan för att fika.
Sen köpte jag grejer till min och Lucas tårta som vi ska göra på torsdag sen åkte jag hem.
And thats it...

Om det är något jag inte tycker om är det när folk antar saker om mig. Visst att det alltid har gått bra och det går bra den här gången också. Men det känns så jävla fel. För helt ärligt vill jag inte någonting imorgon. Och jag hade tänkt dra hem tidigt, men nu känns det inte som om jag kan göra det. Men det är okey, det är inte det. blir faktiskt rätt stött när man bara antar. Även om jag själv hade antagit att det skulle bli så, men det är ju för att detta inte är första gången.
men skitsamma, allt går brabra. Men någon gång kan ni la fråga igen eller?
Jag sköter faktiskt inte ett hotel.

Mitt hål varar under tungan. Jag är livrädd, har hört att det inte ska vara om det inte är asinfekterat.

Splash back.

Igår var första gången på över en vecka som jag inte grät någonting. Det kändes faktiskt konstigt.
Men inte kunde jag somna iallafall. Sminkade mig, fixade håret, läste massa Harry Potter och lite engelska, somnade halv 5 - 5. Mamma väckte mig kvart över 6.
Jag låg kvar ett tag, på ett speciellt sätt så att håret inte blev förstört, sen gick jag upp. Försökte äta något, men det gick inte. klarade två tuggor av en av macka sen mådde jag illa.

Gick till bussen och då blev jag självklart hungrig. Men jag struntade i det och tänkte bara att jag tar en macka efter nationella. Provet gick faktiskt överförväntan. Skrev den längsta uppsats jag någonsin skrivit förut. Men sen kan ju fortfarande innehållet vara kasst men, ja jag kom iallafall på något.

Sen rullade skoldagen på. Jag, Nicole och Rebecca skippade ensemblen och åkte till stan istället. Där skulle jag och Nicole ta ut pengar till våran piercing. Bara det att ALLA automater jag kunde ta ut på hade tekniskt fel så jag fick inte ut något. blev mer och mer förbannad och tillslut gick vi in på banken. Problemet var ju att jag inte vet vad jag har för bankkontonummer. Men det löste sig. sa att jag hade ju ID-kort plus bankomatkortet. Så jag fick mina pengar tillslut. Det var skönt att det löste sig.
sen gick vi runt i stan lite. Nicole och jag köpte kakor.
Sen tog vi tjugo i 4 bussen för att pierca oss.

Träffade en fyllegubbe vid Napoli som var riktigt läskig, orkar inte förklara allt. Men han var riktigt creepy och gick typ alltid lite närmare mig. Sen smet vi från honom och sen piercade vi oss.
det var nice och gjorde inte så ont som jag trodde. det var väl mest obehagligt.
Sen åkte vi till stan, jag köpte jordgubbskräm (<3)

Sen åkte jag hem och fick visa mamma min tunga typ tio gånger. Hon sa precis så som jag trodde att hon skulle. Min mamma är rolig.

Sen åt jag tomatsoppa, fick ta en kaffesked att äta med, fick inte in en storsked i munnen. Kunde inte äta makaroner, för det var som om jag glömt bort hur man tuggar.

You can't just say 'I love you'. You have to live 'I love you'.

Känns som om det blir värre för varje dag som går. Eller känns och känns, det är så.
Igår fick jag en halvliten panikattack.
Satt och hyperventilerade grät och skakade. Ville bara träffa Lucas, var nära på att ta en buss halv 1 på natten till honom. Men han tyckte det kändes så konstigt så det blev inget.
Så idag var jag nära på att ta 14.25 bussen till honom, men han hade säkert blivit arg och inte släppt in mig så jag sket i det också...

Om två dagar har jag varit singel i två veckor. Det är fan dom två värsta veckorna i mitt liv.
Jag har verkligen aldrig mått såhär dåligt över att det tagit slut mellan mig och någon. Och jag har ändå mått riktigt dåligt.

Sitter och lyssnar om och om igen på Ben Harper & the innocent criminals. varför?
Jo, för Lucas fick mig att lyssna på dom. Och dom är bra. Och basisten är jävligt cool. Jag älskar tjocka negrer okey?!

Och jag älskar dig, kommer nog alltid göra det. Kommer nog aldrig riktigt komma över dig. Även om jag vet att det kommer bli bättre med tiden. Men just nu skulle jag nog göra allt för att få vara i din famn igen. Jag förstår inte hur du kan ta det så lätt.
Och säg inte till mig igen att göra det bästa av situationen.
Hur kan man göra något bra av den sämsta situationen någonsin.

Pappa tvingade mig att äta förut. Nu mår jag illa. Jag ville inte ha, men han tvingade mig. hade jag inte ätit självmant hade han tryckt in maten i halsen på mig.

Nationella i engelska imorgon. Tror det kommer gå dåligt. Men jag bryr mig inte riktigt. Tror inte ens jag kommer klara skolan, bryr mig inte om det heller.
Piercing i tungan imorgon med. är väl nervös. Men med min jäval tur kommer den säkert bli as infekterad så jag måste ta ur den. Jag har inte direkt så bra tur nu förtiden.

I wish I could find a way to sing the life back into you and I
But now I am afraid that it is just too late.

Nephelim

Inte varit i skolan på två dagar nu. Vet inte riktigt varför. Men mamma och pappa har inte sagt så mycket heller så.

Känner mig faktiskt inte så ledsen längre, nu känner jag mig bara tom.
Jag fantiserar om att vara i din famn. Jag drömmer om att det är du och jag igen.
Men jag vaknar upp och är lika tom som när jag somnade.

Jag vill prata med dig helatiden, men ändå inte. Vet att det bara kommer förvärra iallafall.
Vad jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden, så att jag inte hade sagt så som jag sa den dagen. för snart två veckor sen. Jag ångrar mig så grovt.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre, allting känns så meningslöst iallafall.
Känner mig om möjligt ännu äckligare och fulare och mindre omtyckt än någonsin. Jag vill göra saker, men jag mår dåligt av att göra dom.
Jag borde gå till teatern idag men jag vet inte vad jag ska göra där. Okey, repetera på pjäsen. Men jag passar inte ens in där.

Snälla kan någon dra ur mig ur detta svarta hål?

I’m trying real hard not to shake.

Idag har typ hela min dag gått ut på att gråta.

Började med att åka in en halvtimma tidigare till skolan då jag tänkte prata med Lucas.
sen när han kom blev det ändå inget direkt sagt.
På historian var det eget arbete, så alla satt typ i mediateket. Jag pratade med honom, och med andra. Sen satte jag mig däruppe för att plugga lite och prata med Ida, han gick till några bokhyllor. Jag sprang ner och kramade om honom. Började gråta, sa förlåt och att jag att sakna honom.
Han höll om mig, kramade tillbaka och försökte få mig att sluta gråta. jag blev helt varm i kroppen när han höll om mig, jag ville inte släppa taget men visste jag jag någongång skulle behöva göra det. vi tittade på varandra sen gick jag igen. grät däruppe. Ted och Ida tröstade mig. sen slutade vi, hade matte. Ida försvann och jag träffade henne typ inte mer på hela dagen.
Sen var varken, Nicole, Rebecca eller Linda där heller så jag hade inte så många att vara med sen.
Pratade med Lucas på matten, helt normalt. Vi höll lite halvt som halvt varandra i handen tillochmed. Sen efter matten var det kör. Jag blev mer och mer deppig och efter kören grät jag. Struntade i maten utan låg och grät vid kopiatorn istället.
Lucas kom upp efter maten, frågade hur det var. Sen gick han igen.
Jag satte mig och började gråta ännu mer. då kom han tillbaka och satte sig vid mig, jag la mig i hans knä och grät ännu mer, sa att jag saknar honom, att jag inte vill vara utan honom. sen hade vi lektion så han sa att vi borde gå på den, så började han gå.
Då sa jag att jag älska honom, han gav mig en slags ledsen blick sen gick han. Jag gick och torkade mina tårar, såg i spegeln att jag var helt röd runt ögonen, så när jag kom in, så satt han och skrattade med Bob och Ted. Jag var gråtfärdig hela lektionen och klarade inte av att göra det jag skulle. Plus att jag kom i samma grupp som två som bara tjatar och inte fattar vad dom håller på med. efter lektionen grät jag igen. Visste inte ens varför. grät och var nära på att gå hem. Men jag gick till kuratorn iallafall...

När jag var klar hos kuraton, så gick jag till skåpen, städade det och plockade ner alla mina plugggrejer. Historia, matte och engelska papper. Det blev jäkligt tungt.
Skulle precis gå till bussen, då slutade Lucas sin lektion.
Frågade honom om han älska mig, han sa att han inte visste.
Gav honom en puss på kinden sen gick jag till bussen.
Men tanken "jag kommer alltid sakna dig" i mitt huvud.
Men kanske bäst att försöka komma över honom, vill inte leva resten av skolgången med att knappt klara av att se honom.

Resten är orelevant, halv sprang till stan med Frida, åkte hem, pratade med Lucas i telefon, sa förlåt för att jag varit jobbig, men han tyckte inte att jag varit det. Han tyckte bara det var jobbigt att han inte visste vad han skulle göra.
Men han kan ju inte göra något. det är ju det som är grejen.
Vi flyttade på dreadandet, det blir nästa helg istället. efter valborg.
Så andra maj sticker jag tidigt hem till honom och börjar fixa med hans hår.
Ska bli roligt.

Råkade välta ner ett glas förut med.

ska försöka plugga idag med. Vet inte om det kommer gå. Annars blir det att läsa Harry Potter. Måste läsa klart den känner jag.

Ni verkar ju inte behöva mig. Ni verkar klara er precis lika bra även om jag inte är där.
Ni behöver inte mig. Ni behöver alla andra utom mig. Jag märker det.

Jag trodde ni behövde mig. Lite iallafall. Att ni uppskattade det jag iallafall försöker göra för er.
Men, alla mår visst bättre utan mig.

Allt jag någonsin velat är att göra dig lycklig. Men om du är lyckligare utan mig, ja. Då är det väl lika bra att jag ger upp?

Jag tror inte jag kommer klara mig genom skolan, kommer aldrig få ett jobb, aldrig flytta hemifrån, aldrig fixa till mitt liv.

Jag saknar dig så jävla mycket.
Jag älskar dig så jävla mycket.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre. Hela min värld känns så tom utan dig.
Min säng är så tom.
Mitt hjärta är så tomt.

Jag orkar inte gråta varje natt längre.

379 - Dag 2

Dagen började inte bättre idag heller. Ville inte gå upp. gick upp 5 över 7, tog på mig mössa och hade två tofsar. Orkade inte vara fin idag heller. väl i skolan så var det rätt lugnt. Saknade Lucas som en galning. Pratade med Frida och alla om saker. Sen gick jag, Rebecca och Nicole och gjorde hjärtan till Sigrid och Marie, fick dessutom ett av Rebecca. Sötunge! Sen hade vi engelska och Sigrid blev glad för sina hjärtan. Sen hade vi ensemble. Som var okey. Blir dock störd på en person, blir mer och mer störd för varje dag som går. Saknade Lucas ännu mer. Vi pratade och ja, somvanligt. Sen var det lunch och jag och Nicole började prata om oss som tredje person. det var kul. Sen ja, skitsamma.

Efter skolan hängde Ida och Nicole med mig hem. Vi gjorde kladdkaka och sen klippte Ida min lugg. Den blev jättesöt! Sen pluggade vi som galningar. Känner mig skitduktig! Är dock inte klar än så måste snart ner och plugga ännu mer. Men jag är faktiskt riktigt stolt över migsjälv för såhär mycket har jag inte pluggat på flera månader.

Jag saknar honom så brutalt mycket. Flera gånger i skolan fick jag sån lust att bara hoppa på honom och krama om honom och aldrig släppa taget. Men jag vet att det inte skulle bli bra, så jag stuntade i det. Gah, saknar honom så mycket. Vet inte vad jag ska göra riktigt. vet ingenting just nu. Tvingar migsjälv att inte tänka på honom, men allt påminner om honom så det är svårt.
Jag vill inte vara utan honom. Det är hemskt utan honom. Jag älskar honom så mycket

378 - Dag 1.

Ville inte gå upp ur sängen, låg vaken från halv 7 till 8, då tvingade jag upp migsjälv. Satte upp håret och på med keps. Idag ville jag inte se bra ut.
Kom till skolan och träffade dom som betyder något, Ni är guld värda. Tack för att ni finns.
klarade Historian och matten rätt bra. Ville titta på honom hela tiden. Men ja, gjorde det bara nästan hela tiden.
Sen var det kör och den gick också. Sen hade vi slagverk/ensemble. Jag pussade på honom.
Han verkade glad... Sen pratade vi, och det är som igår.
Orkar inte säga vad som hände ordentligt. Kastade mina cigaretter i papperskorgen. Jag ska inte röka mer nu, okey?
Grät i famnen på Nicole, åkte hem.
Snart ska jag in till stan igen. Egentligen orkar jag inte. Men jag orkar inte stänga in migsjälv heller. Får säga till henne att jag kanske inte orkar ses så jättelänge idag.

Ska väl läsa ut boken som är hans också. Så han får tillbaka den.
Tror fortfarande inte min hjärna riktigt har fattat att det är såhär det är. Att han inte längre är min och att jag inte längre är hans. Jag vill vara hans!

Det är tomt.
:'(

Nu får det väl ändå vara nog!

Emo, emo, emo, emo. det är väl dagens värsta svordom till någon. Såfort man säger att någon är emo, så tar personen illa upp och blir sur, Varför?! Är du emo så är du emo, och då vet du vad det står för, och det står verkligen inte för "självdestruktiv svarthårig unge med snelugg". Så sluta säga att det är så!
Hälften av er som kallar er punkare vet väl inte ens vad det kom ifrån från början. Nu säger inte jag att jag vet något om det. Men jag kallar inte migsjälv punkare heller. Men allt är helt förvrängt nu förtiden. Ingen stil är som den var förut. Så är det. Tiderna förändras. Get use to it!

Vi människor ska alltid ha något som är fel, vi kan aldrig bara accpetera. Ska vi sätta Emosarna i koncentrationsläger också då eller? Eller vad fan föreslå ni då? Ni gör en sån jävla big deal av en sån jävla struntsak att man inte kan bli annat än arg!

Jag kom in på samtalet emo med en kille på krogen, han hade ingen aning om vad Emo stod för. Han sa att Emo, ja det var en som skärde sig och hade svarta kläder. Men där satt han. Med helsvarta kläder. Då frågade jag "men om alla som är emo bär svarta kläder, borde inte du vara det då"?. "Nej, för jag skär mig inte".
Då är frågan, vart fan har man fått att alla som är emo måste skära sig?
Bara för att det är bevisat att dagens ungdomar är mer självdestruktiva än förut. Eller, ja. Är mer öppna om det.

Det finns knappt någon som är emo längre, för knappt någon vet ju vad det betyder, från början. Ingen vet ju vad som är emoband eller inte.
http://www.dt.se/ung/article299043.ece
Denna artikel väckte ett foruminlägg på helgon. Där startaren tyckte det var pinsamt.
Vad är det som är pinsamt? Att det inte var du som kom med i tidningen?
Okey, det är kanske lite roligt att dom tar upp emo i tidningen. Och att dom menar på det som jag tycker är fel med allt angående detta.
Men hade det stått likadant om punken då? Vad hade ni gjort då?

Så sluta lägga i er andras stilar, låt folk få leva sitt liv. Är dom emo så är dom emo, är dom gothare så är dom gothare. Enda anledningen till att ni klagar är för att ni är rädda att själva hamna där.

377

Jag kan inte tänka klart. tankarna snurrar runt och slår knut på varandra.
Jag är en zombie och jag behöver hjälp nu.

Igår låg jag och stirrade på min väckarklocka, tittade på varje minut som sakta men säkert drog sig iväg. Och det enda jag tänkte på var engelskan, att det var kört för mig. Sen tänkte jag på historian, att det var kört för mig.
Kollade på Tv tills TV-shop började. Då stängde jag av, stirrade på mitt täcke, vart fasinerad av mönstret. Somnade, vaknade, huvudet snurrade, det kändes som om jag hade snurrat 100varv på en minut, åkte till skolan, mådde skit.

Annars så känner jag att mina sömnproblem är i bakhuvudet, mina fel är i bakhuvudet och dom har skaffat sig en hacka att ta sig igenom med.

376

Ibland vill jag bara ha en kram. Ibland vill jag bara höra att allt är bra och att att det kommer ordna sig. Att det inte gör något. Ibland vill jag bara bli omfamnad och känna att det inte gör något att vara den jag är.

375

Come up to meet you, tell you I'm sorry
You don't know how lovely you are.
I had to find you, tell you I need you,
Tell you I set you apart.

Förlåt för den jag är. Förlåt för att jag skriver saker som låter helt fel sen.
det är inte meningen att det ska bli såhär. Mina tankar ska inte förstöra mer.

Jag saknar att höra att du älskar mig bara.
Jag saknar dig så otroligt, och jag börjar gråta varje gång jag tänker på det här.
Och jag tänker på det nonstop.
Jag vill ha det bra. Jag vill ha det som det var förut.
Det är inte över förrens vi säger det. Och jag kommer aldrig säga det.
För jag älskar dig, precis lika mycket som jag gjorde isomras. Och jag ska försöka så gått jag kan för att fixa det här.
Jag ska göra allt i min makt för att fixa det här.
men det störta beslutet är upp till dig. Och jag vet att det är jobbigt för dig med.
Jag vet det.
Det har aldrig varit meningen att du ska tro att jag menar på att du har det så lätt och att du är elak mot mig.
Jag vet att du tycker att det här är lika jobbigt som mig.
Så snälla, ge mig svar. Låt mig få veta. Låt det här ta en vändning nu så vi kan göra det bästa utav allt.

374

Jag vill bara lägga mig ner och gråta. Bara riva sönder mitt hår, mina kläder, mitt rum. Ta sönder allt som jag alltid försökt få mig på bra humör. det funkar inte längre.
Jag vill bara att det ska vara över nu, GE MIG LÖRDAG NU!
Ge mig den dagen då du inte kan säg att jag är jobbig med att krama och pussa på dig.
ge mig dagen då jag ska säga att jag älskar dig, även om du inte säger det tillbaka.
Jag skiter i det. För jag gör det! Jag gör det så jävla mycket, förstår du inte det?
Märker du inte hur jag har mått den här veckan? eller bryr du dig inte?
vad har det tagit åt dig? vart har personen som jag varit tillsammans med i 9månader vägen?
Jag vet inte ens vad jag har gjort för fel.
Slutat röka igen, eller håller på att sluta. För din skull. Igen.

Baby, it's been a long time coming
Such a long, long time,
And I can't stop running,
Such a long, long time,
Can you hear my heart beating,
Can you hear that sound,
Cause I can't help thinking,
And I won't stop now.

And then I looked up at the sun, and I could see,
Oh, the way that gravity pulls on you and me,
And then I looked up at the sky and saw the sun,
And the way that gravity pushes on everyone,
On everyone

Baby, when your wheel'll stop turning,
And you feel let down,
And it seems like troubles,
Oh, come on around,
I can hear your heart beating,
I can hear that sound,
But I can't help thinking,
And I won't look down.

And then I looked up at the sun, and I could see,
Oh, the way that gravity pulls on you and me,
And then I looked up at the sky and saw the sun,
And the way that gravity pushes on everyone,
On everyone,
On everyone.... 

373

Idag vill jag bara skrika rakt ut. Inte skrika på någon, skälla ut någon. Utan bara skrika utan att någon ska stoppa mig. Jag vill skrika ut min frustration och min ångest. Skrika ut vad det är jag känner just nu.
Men det gör ingen skillnad iallafall så.

Jag hatar denna vecka. HATAR!

April april.

Idag har dagen varit helt okey. Tillochmed rätt bra.

Försov mig men hann iallafall i tid till skolan, gjorde ett kasst tal på engelskan, hade gitarr och sen slutade vi.
Jag och Nicole åkte till Maxi för att hon skulle handla lite och sen åkte vi in till stan och fikade. Sen åkte jag hem och fixade med mitt löshår.
Jag var glad över att det var så fint väder så jag klarade att fixa clipsen med bara ett utbrott.
Sen har jag haft tråkigt.

Lucas lurade mig förut, mår skitkasst av det. det är så svårt att beskriva, men jag verkligen hatar när folk lurar mig. Skiter i om ni tycker att jag är mesig eller fjantig, det är såhär jag känner.
Jag hatar första april.

Imorgon fixar jag håret. är skitnervös.