Bones sinking like stones.

Har jag mer vänner än vad jag tror? Är jag mer omtyckt än vad jag tror?
Okey, fjantigt att jag typ blir glad på det sättet som jag blir.
Men när folk verkligen frågar om jag ska komma på en fest som ska vara om några månader, så blir jag glad över att dom vill ha dit mig.
Jag har alltid trott att jag aldrig direkt varit bjuden direkt, utan typ att jag är där för att Nicole eller någon annan är bjuden dit.
Heh, okey jag vet hur det låter. Jag blir glad för att jag blir bjuden på en fest.
Men jag tror inte det är så många som förstår hur oomtyckt jag känt mig hela mitt liv.

No one ever said it would be so hard.

Idag är jag inte i skolan. Och jag ångrar mig inte ens. Jag känner inte att jag är sämst som jag brukar, för att jag försover mig. För idag är jag riktigt glad över att jag inte är där. Jag är riktigt glad över att jag sitter här och skriver i lugn och ro. Jag är glad att jag fick sova ut, jag är glad att jag fick äta frukost i lugn och ro och jag är glad att jag kan ta mig tid att sminka mig.

Och för engångsskull är det så skönt att vara lite själv. Bara vara hemma, inte träffa några alls.
Ska träffa Lucas sen vid halv 3. Annars ska jag väl inte göra något. Och det känns riktigt bra faktiskt.

Tror dock att jag måste sluta spela litegrann, känns som om jag är okontaktbar. Förutom Lucas som också spelar och pratar med mig där. Vilket gör att det känns ännu mer som om jag borde lägga ner det lite. Men det är roligt och ja, jag får se. Jag är inte världens bästa på att sluta med saker.

Måste sluta dricka cola nu, måste verkligen det. Var nära på att dricka det till min frukost. Men jag tog det iallafall inte sen. hade inte förvånat mig och jag druckit cola just nu. Jag är rätt sugen på det faktiskt.


Jag vet inte vad det är med mig och mina tankar ibland. För jag vill ju ändå inte. Eller jo, klart att jag vill på ett sätt. Men nej, jag vill inte göra det nu. Inte nu.

All around me are familiar faces
Worn out places, Worn out faces
Bright and early for the daily races
Going nowhere, Going nowhere

Their tears are filling up their glasses
No expression, No expression
Hide my head I want to drown my sorrows
No tomorrow, No tomorrow

And I find it kind of funny, I find it kind of sad
The dreams in which i'm dying, Are the best I've ever had
I find it hard to tell you, I find it hard to take
When people run in circles its a very very
Mad World, Mad World

Mourn.

Jag blir så trött på migsjälv. Jag blir så trött på att jag vet hur jag beter mig och jag vet vad jag gör och vad jag borde göra annorlunda. Men jag gör det inte. Inte förrens det nästan är försent.
Jag säger alltid till mig att jag inte ska bli sån, attj ag inte ska hålla på så. Men ändå är det just det jag gör. det är hemskt när jag veto m att jag gör det jag hatar att andra gör.
Jag har blivit en av dom jag hatar. Men fortfarande gör jag ingenting åt saken!
Jag är svag, det är väl det.

Idag tänkte jag snacka med dig, men jag orkade inte med bilden av att du skulle skälla ut mig så alla hörde, jag orkade inte med att jag skulle få ännu mer dåligt samvete än vad jag redan har. (jag vet att det var dumt tänkt, men jag orkade verkligen itne med mer motgångar idag.)
Och det är ju dumt av mig att säga att "nu ska jag sluta", för det är ju nästan redan försent.

Förlåt för att jag suger på att vara en vän just nu.
Förlåt för att jag är sämst.
Jag hoppas att ni vill ge mig en sista chans att visa att jag fortfarande vill vara eran vän.
jag hoppas att ni fortfarande vill vara min.

Where Would You Like Them Left?

Snälla, lämna mig inte. Snälla, jag ska bättra mig.
Jag ska bli bra igen. Jag ska sluta att vara sånhär. jag ska sluta.
Snälla lämna mig inte.
åh, vad jag skulle förstå om du gjorde det, men jag ber dig. Snälla, ge mig lite mer tid. Snälla, jag ska bättra mig. Jag lovar.
Snälla, snälla, kämpa vidare med mig.
Snälla snälla.
Jag älskar dig så mycket.

I'm starring at the glass
In front of me
Is it half empty
If I ruined all 
You've given me
I know I've been selfish
I know I've been foolish
But look through that
And you will see
That I'll do better
I know, baby
I can do better 

I've been here before a few times

Jag vill bara ha måndag just nu. Jag vill bara träffa henne och säga "jag mår skit, jag klarar inte av det här mer" så att jag får ett recept och sen blir allt bra. Förhoppningsvis.

Igår åkte jag hem till Lucas, för jag klarar inte av att vara hemma längre. Och jag ville verkligen inte sova själv. Sen på morgonen fick vi veta att vi inte hade någon historia och ingen matte, så vi började 11. Då hade vi kör och jag vart trött på det efter två minuter. Världens sämsta låt, sopranerna låter cp-skadade. Sen hade vi lunch och det var rätt gott, faktiskt. sen hade vi slagverksensemble, och det var här jag inte klarade mer. Vi skulle klappa/slå/knäppa/säga rytmer, jag kan inget om rytmer. Jag kan inte klappa rytmen och stampa takten samtidigt. Det går inte. Så efter ett tag med att jag inte klarade av det så var jag nära på att bryta ihop så jag sprang ut istället. Kom inte in på hela lektionen. efter lektionen kom Lucas ut. Och jag vet att det är jag som tänker fel och jag vet att ingen bryr sig om att jag gjorde fel, och jag vet att man inte lär sig direkt. Men jag kan inte säga varför jag blir sånhär för jag vet vad alla skulle säga då och jag hatar det. Jag vill höra det på riktigt någon gång. Inte dom gångerna då jag bryter ihop och säger att jag är sämst. För jag är det. Och era komplimanger som ni säger varje gång jag säger att jag är sämst räknas inte. För dom kommer ju aldrig annars.
Kan ni inte vara förstå att någon gång. en gång om halvåret om det ska vara så, så kan jag väl få höra att jag gör bra ifrån mig? Om ni tänker efter vet ni att det jag kommer säga nu stämmer.
Dom gånger ni säger "det lät bra" du är duktig" är dom gånger jag säger. "det låt inte bra" "jag är sämst" "jag kan inte det här" "jag är inte bra på något". Ni vet att det stämmer.
Och jag begär inte att ni alltid ska ge mig uppmuntran. Men snälla, en gång om året kanske?
Utan att jag har sagt att jag är sämst innan. utan att jag ska hinna bryta ihop innan.
Men jag vet att jag måste ändra mig och jag gör mitt bästa. Men det är svårt. Det är svårt att bara sluta tänka så som jag alltid har gjort.

Det känns som om jag förstör allting mellan oss. Varför är jag sånhär? Varför beter jag mig såhär?
Jag vill inte göra såhär, jag vill inte vara sånhär men jag är det hela tiden. Det slutar aldrig.
Jag hatar migsjälv, jag hatar att jag tänker, att jag pratar, att jag bryr mig.
Tänkte skippa latinen, men jag gick. Även om jag inte jobbade ett skit så gick jag dit iallafall. Sen gick jag och pratade med Jonas, sa varför jag stack ut och att jag har skitsvårt för det och att jag vet att jag får göra fel och att vi bara har haft en lektion än så länge. Han sa att det var okey. Han sa också att om jag hade jättesvårt för det så kunde han hjälpa mig lite med takter och rytmer och så. Innan jag skulle hem så ville jag vänta och se om Lucas hade tränat färdigt, men trodde att han redan hade åkt så jag åkte hem istället. men han hade visst inte åkt hem. var nära på att hoppa på 302:an i stan och åka tillbaka. Men jag orkade inte, jag ville bara hem och glömma dagen.

På måndag måste något hända. för jag vet inte hur mycket mer jag klarar av.
Längtar inte till söndag. Pallar inte folk just nu.
Men det blir av för jag håller det jag säger. Plus att jag egentligen vill träffa alla. Känns bara som om allt kommer bli skit.
Och jag har ett flertal olika scenarion som kan hända som kommer göra att jag inte pallar och kommer bryta ihop.
men det blir förhoppningsvis bra.

There's nothing sinister at all
Gnawing at my soul
But these confessions that I give
Help me feel in control

Forgive me my mistakes
I'm only human
I bleed just like you
From time to time
So why can't I convince you
I'll be fine?

No absolution comes for free
And it never will
And those among us without sin
Are even rarer still

Ignore the writing on the wall.

Vet inte riktigt vad det är. Men min och Nicole vänskap känns riktigt bra nu förtiden.
Även om vi inte ses alls ofta, förutom i skolan så känns den faktiskt riktigt bra!
Och även om vi skulle kunna ses oftare så känns det som om vi inte behöver det.
tror att den där fredagen då vi fick vara helt själva och bara umgås en heldag gjorde mycket.
Tror att vi behöver några sånna dagar lite då och då.
Älskar dig. Du är verkligen den bästa vännen man kan ha <3
Och jag är så glad för din skull att du är så lycklig med Linus. Även om jag fortfarande inte hunnit ha mitt "om-du-sårar-Nicole"- snack med honom ^^ ;D

Och Lucas, älskling. vi har våra problem. Men just nu känns dom som bortblåsta. Denna helg har varit jättemysig och jag har mått så bra. Du får mig att må så bra och jag vet att du vill att jag ska må bra annars med. Men det är du som är mitt lyckopiller. Det är du som är mitt liv.
Jag älskar dig mer än vad du tror. Jag tror inte du inser hur mycket du betyder för mig eller hur mycket du har hjälpt mig.
Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.
Och imorgon ska vi ha det så mysigt. oh, varför inte alla dagar vara såhär.
Jag vill aldrig vara ifrån dig, för att det är du som ger mig den trygghet jag behöver. Jag hatar att vara ifrån dig och jag längtar alltid tills nästa gång du håller om mig igen. Men jag klarar av dagarna utan dig för att jag vet att du finns där. Att du finns där för mig och att du inte kommer lämna mig.
Tack för att du finns. <3<3

It's a cold, it's a broken hallelujah.

Jag måste reda ut mina egna tankar och mina egna problem innan jag kan hjälpa någon annan. Jag har förstått det nu.
Jag har alltid försökt att få alla andra att må bra och skitit i migsjälv, men jag märker nu att jag inte kan det. för jag mår så dåligt att jag drar över min skit på alla andra och det är det sista jag vill.
i slutet av månaden ska jag se till att jag får ordning på allting.
Snälla, stanna kvar hos mig tills då iallafall.

I saw a star beneath the stairs
Glowing through the melting walls.
Who will be the first to begin their fall?
Or will we become one?

Am I the star beneath the stairs?
Am I the ghost upon the stage?
Am I your anything?

I saw a star beneath the stairs
Glowing bright before descent,
And in the morning there was nothing left
But what’s inside of me.

I´m becoming insane.

Denna dag har varit relativt hemsk.

Dagen började med att jag vaknade hos älskling, som var en bra sak. Kunde sova riktigt bra inatt faktiskt. Men vill inte gå upp för jag ville verkligen ligga och mysa med honom för att jag visste att jag inte skulle få träffa honom ordentligt igen förrens på lördag. Och för att det var så kallt om jag tog av mig täcket.
Sen kom vi till skolan och första lektionen var engelska. Där fick jag panik över att jag inte klarade en uppgift. Eller jag fick panik för att Sigrid satt och tvingade mig att göra den och sa om och om igen "du kan det visst det vet jag", även om jag tror att jag vet lite bättre än henne om jag kan det eller inte. Så började tjuta två gånger under den lektionen. Sen hade vi ensemble och det gick inget bra. Eller jag var ju redan så trött och anti-allt då så jag orkade ingenting. Ville ingenting. Är så trött på våran grupp. Idag var det bara jag och Lars där. Lucas hoppade in och spelade bas. Sen hade vi lunch och maten var skitäcklig. Sen hade vi gehör och jag ville slå ner Hannes återigen. För att han aldrig kan hålla käften, alltid ska prata i mun på alla andra och för att han är så jävla jobbig. tänkte först kasta min penna på hans sår i pannan, men jag visste att jag skulle missa så jag sket i det. sen hade vi matte och jag orkade verkligen inte jobba. Satt och pussade på Lucas istället. Sen slutade vi.

Jag och Sandra åkte till Linköping för att handla. Jag till Nicole och hon till Rasmus.
jag hittade till Nicole men inte hon till Rasmus.
Men det var trevligt att göra något med henne.
sen åkte vi hem och jag är helt slut.
har ont i huvudet men är rastlös, så kommer nog inte kunna lägga mig i sängen och inte göra något alls.

Imorgon får jag inte träffa Lucas överhuvudtaget. :(
Ring om det är något baby, jag finns här för dig <3
Vill inte vara utan dig någongång.
Jag vill bara träffa dig mer än en gång i veckan.

When will I see you.

Ja, jag kanske är lite avundsjuk på henne, på hur hon har det. Men jag vet ju att vi bor längre bort än vad dom gör och att vi inte kan ses lika ofta. Men det är inte det. Saken är den att vi alltid måste planera vilka dagar vi kan ses, för vi har ALLTID något som vi måste göra. Är det inte jag så är det du. Så är det alltid. Och jag hatar det. Jag hatar att vi måste planera in våra dagar tillsammans, vi kan ju aldrig direkt bara säga "idag kan vi umgås och mysa och kanske göra si eller så" för det går inte. För någon utav oss ska alltid göra något. Och jag är så trött på det. Jag är så trött på hur jag tänker mig mina dagar.
Jag hoppas alltid att alla mina dagar ska vara på ett visst sätt. Jag tänker alltid att mina dagar ska vara som i en saga, men det blir aldrig så. Och jag sårar migsjälv och andra genom att alltid vara besviken på mina dagar. Okey, jag har bra och mysiga dagar, det är ju inte så att alla mina dagar suger. Men jag tror alltid att dom ska vara så sagolika att inget kan gå upp mot mina förväntningar.
Tyvärr kan jag ju inte kontrollera det här. Det är bara något som jag gör helahela tiden.
Har förväntningar, förhoppningar. Tror alltid att det mest romantiska ska hända mig, och när det inte gör det utan kanske händer någon annan. Då blir jag bara besviken på migsjälv. Inte på någon annan, för jag vet ju att det är jag som tänkt för mycket, trott att allting ska vara så himla fint hela tiden.
Men jag älskar det vi har. jag menar inte att jag inte vill ha det såhär. För jag vill ju ha dig. och då har vi det såhär. Men vi ses aldrig en hel helg under vanliga veckor.
Vi ses typ en gång på vardagarna. vi måste nästan planera en vecka i förväg så att vi vet om vi kan ses eller ej. Vi kan aldrig bara spontant göra något. T.ex så ville jag för engångsskull leka i snön. Jag ville leka och bygga en snögubbe med dig. Men vi var tvugna att vänta, för vi kunde inte ses innan onsdag. Så jag sket i att tro att vi skulle göra något. För jag visste att det skulle försvinna. Och jag vet att vi inte kan göra något åt det. Men aldrig kommer vi känna "idag snöar det. ska vi umgås och typ leka i snön och så" för någon utav oss ska alltid göra något.
Förlåt för att jag tänker såhär. Men jag kan inte rå för att jag verkligen hatar att vi aldrig ses.
Förlåt för att det känns som om vi började vårat förhållande flera månder in på det. Förlåt för att jag hatade sommaren för att det var då vi var sådär nykära. Det var då vi aldrig träffades.
Förlåt för att jag tänker såhär. Förlåt för att jag finns. Förlåt för att jag tänker överhuvudtaget.
Jag älskar dig verkligen. Jag gör det. jag älskar det vi har. Och jag har aldrig tänkt på det här innan. Du är världens bästa och jag vill inte ändra på något. Jag älskar dig jättemycket. <3

Eye of the storm.

Inatt sov jag 3timmar. ungefär iallafall. Sminkade mig faktiskt innan skolan idag och hade faktiskt lite fina kläder på mig. Håret gick dock inte att göra något åt så jag hade luva på mig hela dagen, så jag såg förjävlig ut iallafall.

Hann inte äta någon frukost, och sen hade vi latin i två timmar. Det är så jäkla svårt och jag fattar ingenting längre. Sen så gick vi ner till skåpen och jag började bli skitsur för att jag inte hade ätit något sen typ 5 dagen innan, sen råkade typ Lars eller Lucas slå till mig på hakan och jag fick sådär ont för att jag blev chockad. Så jag blev skitsur och gick därifrån och var asarg. Sen kom vi upp till där vi skulle ha engelska och där sa Lucas förlåt. Men jag tyckte inte han skulle säga det. För så ont gjorde det inte och det var ju inte meningen, jag var ju bara trött och jättehungrig så det var ju därför som jag vart så arg.
På engelskan sa Sigrid att jag var fin i mitt hår. att jag passade i BRUNT!
BRUNT! fyfan, jag var nära på att börja tjuta.
jag har själv sätt att det börjat bli lite brunt och jag tycker det är skitfult, men jag vill inte färga det försnabbt för jag vill inte att det ska bli för slitet. För mitt hår klarar nog inte en mer färgning på ett bra tag. Men så kommer hon och säger så och jag drog på mig luvan och sa att det var meningen att det skulle vara svart. Hon visste nog inte riktigt vad hon skulle säga då.
Sen var det lunch och jag tänkte det att, Ja nu kan jag få lite mat i mig så att jag inte är så arg sen. Men maten var äcklig så åt typ jättelite potatis och så. Sen försvann jag i mina tankar och stirrade på klockan. Såg Lucas sitta lite längre bort och prata med en viss person. Jag kan inte rå för det. Jag hatar det verkligen. Det är hemskt att se dom tillsammans.
Sen orkade jag inte min gitarrlektion så sket i den. Var inte på något humör alls.
Tyckte att Lucas ignorerade mig, var arg och trött och sur och inte pepp på något alls.
sen hade vi typ ingen historia, sen skulle vi få reda på våra betyg i kulturhistoria. Men jag fick inte redapå mitt. jag fick bara veta att hon tyckte att jag skulle göra ett arbete. Skit.

Efter skolan så åkte jag och Lucas in till stan för att fika. Vi hade mysigt, men sen tog jag upp en sak med honom som jag inte borde tagit upp. Inte där iallafall.
Var nära på att börja gråta men kände att det inte skulle vara så bra när man satt på ett fik. Så jag försökte sluta tänka och prata om det. Men ja, jag fick det sagt och jag älskar det förhållande jag har nu. vill inte ha det på något annat sätt. Förlåt för att jag sa något, förlåt för att det lät så fel.
Sen gick vi lite. sen fikade vi igen för att vi inte hade något att göra. Sen så åkte jag hem och han åkte för att repa.

200dagar med älskling idag.
Förlåt för att jag tänker så mycket. Du kommer nog aldrig förstå hur mycket jag gör det.
Jag älskar dig och vill inte ha det på något annat sätt än så som vi har det. <3

It's getting difficult
Each moment here alone
And it's getting dark outside
It's stranger here without you

But I see a Firefly
Glowing in the summer sky
Like bright confetti
Burning in the night

How do you do it?
You make me feel this way
How do you do it?
All these years we play

How do you do it?
How can you say the things you say?
How do you do it?
It breaks my heart everyday

I don't think you know
That I believe in you
I don't think you understand
How much I love you still

Star no star.

Saknar Lucas. Saknar att må sådär bra som jag mår när jag är med honom.
Jag saknar när vi ligger i sängen och bara håller om varandra. Och han kanske pussar mig på pannan.
Och säger "jag älskar dig". Oh, gud vad jag saknar dig just nu.
Jag vill ha tillbaka dom helgerna då allt var perfekt.
Då jag inte var dumihuvudet och antingen tog illa upp eller sa något dumt så att allt slutade fel.
Hur kan du stå ut med mig?
Du visste ju...
Jag sa faktiskt att jag var en usel flickvän.
oh, hur kunde en sån underbar person falla för mig.
Men jag släpper dig inte nu.
För du är min och jag ska göra allt i min makt för att du ska känna så som jag känner för dig.
Jag älskar dig Lucas Monryd.
Det är för dig jag försöker.
Det är för dig jag gör allting jag gjort. Det är bara för dig. <3

When you're the boy that I want, I'll be the girl that you hate.

jag vet inte vad jag ska tro eller vad jag ska tänka längre.
Allt snurrar, runt runt runt runt.
det slutar aldrig. Förvirringen kommer och går. Men snartk ommer den stanna för ett långbesök.

Jag är rädd för migsjälv. Jag är rädd för det förflutna. För det förflutna som kan bli nutid återigen. Jag vet inte vad jag ska göra.
Allting känns bara förstört. Allting känns så jäkla äckligt skit.
Jag orkar ingenting längre. Jag vill ingenting längre. Jag klarar inte mycket mer.
Jag behöver inte det här, jag klarar inte det här.
Jag behöver inte det här, jag klarar inte det här.
När jag blundar, när jag blinkar allt jag ser är bilder. Jag blir lnihuggen i ryggen. Du lämnar mig och jag röker som en skorsten.

Jag saknar det.
Jag saknar rökningen. det var den enda trösten jag hade förut. Den enda trösten jag hade. Nu har jag inget alls.
Nu har jag inget alls.

Snart svimmar jag för jag orkar inte med allt tänkande. Snart kollapsar jag för jag orkar inte med att försöka att låtsas längre.

Scold me failed her
If only I'd held on tighter to her
Pale white skin
That twisted and withered away from me, away from me

Watch me lose her
It's almost like losing myself
Give her my soul
and let them take somebody else
Get away from me

Watch me fault her
You're living like a disaster
She said kill me faster
With strawberry gashes all over, all over me

A monkey needs to dance and so do you.

Idag var första skoldagen. Och allt började med att jag inte sov under hela natten, kollade på Lost hela natten och grät (dels för att Lost är antingen jättesorgligt eller jättelyckligt. Men också av en annan anledning som jag inte orkar ta upp).
Råkade somna under 10 -20 minuter och vaknade av att jag var tvungen att gå till bussen inom två minuter.
Sen var bussen skitsen så jag hade haft tid till att äta frukost.
trodde jag skulle komma försent. Men det gjorde jag inte.
Vi kollade på film på svenskan och engelskan så dagen började slappt. Sen var det äcklig lunch så jag åt ingenting då heller.
Sen hade vi Gehör och jag började bli yr och kände mig svimfärdig.
Jag fick jättemycket ångest över lektionen och över att jag inte klarade det något mer.
Men det funkade iallafall.
Sen hade vi kör som jag stack ifrån. Pallade inte med den.
Sen gick jag på stan med Lucas, Ted och Nicole. Vi fikade, och sen så träffade jag Amanda vid kvart över 3.
Vi fikade och pratade. Sen stack vi hem till mig och spelade tekken. det var roligt.
Lyckades låsa upp en gubbe, men vi vet inte hur vi gjorde.
Låste upp kängrun!(stavning?), det var rätt kul. så har man en ny att köra med nu :)
sen så åkte hon hem vid 7.
Då hjälpte jag mamma att plocka ner granen och så.

Mamma och jag började prata om att flytta hemifrån och om jag kanske ska hoppa av skolan eller inte.
Hon flippade inte på mig utan hon sa att jag måste tänka mig för bara så att jag inte gör något utan att veta konsekvenserna.
Så vi pratade mycket och det kändes skönt. Hon förstår att jag vill flytta hemifrån,
men hon sa åt mig att dom inte direkt tänker slänga ut mig nu när jag blir 18, utan jag får se om jag kan hitta något jobb och så innan jag flyttar.
Även om jag var nära på att börja gråta för att jag berättade om sömnen och om att jag verkligen avskyr skolan och att jag mår askasst nu förtiden.
Sa dock inget om att jag hade diskuterat på BUP om det blir antidepp igen.
Får se när det kommer på tal.

Sen skulle jag sätta mig vid datorn och internet funkade inte. Jag orkade inte ens bli arg.
utan jag gick ner lugnt och stilla och sa till mamma att om dom nu är så snåla med internet så betalar gärna jag dom pengarna som dom sparar genom att ha som dom har nu.
Mamma sa att vi skulle prata om det. och att vi skulle ta det lugnt. (eftersom att jag och pappa aldrig har haft en diskution utan att det har slutat med att vi står och skriker på varandra och det slutar med att jag låser in mig i mitt rum och vägrar prata med någon utav dom på resten av kvällen.)
Jag sa till henne att jag inte ens orkar blir arg längre. jag blir bara så trött på att det alltid ska muckar och att dom inte fattar hur jobbigt det är när intenet bara kan lägga av när jag spelar.
Hur jobbigt det är att behöva ha bra väder för att internet ska funka.
Jag blir bara så trött på det.
Så vill pappa fortsätta snåla så tänker jag betala resten själv.
även om det ska gå ut över hela mitt studiebidrag. För jag orkar inte detta längre.

It is time for falling apart.

Varför jämför jag allt jag har med det alla andra har? varför tror jag att allt jag har är så mycket sämre?
varför kan inte jag ha det så där som dom, varför är inte mina saker så självklara som deras?
Jag hatar migsjälv för att jag tänker såhär.

Jag behöver prata med någon. Och inte med någon som har något som jag har som jag kan jämföra med.

I don´t want it this way, and neither do you
No more talk tonight, we don´t need it
Can´t you see it, can´t you see it, can´t you see it
It really hurts

It always rains on a picnic.

Snälla, kan ni underhålla mig i veckan?
Annars kommer jag sakna Lucas så himla mycket så att jag bara kommer deppa ihop totalt.
Imorgon kommer Amanda rädda min dag genom att fika med mig.
på onsdag är enda gången på hela veckan jag ska få vara med Lucas. och på torsdag ska jag till linköping med Sandra.
Men fredag och tisdag måste jag göra något. För jag kommer inte klara av att bara vara hemma. jag blir bara trött och deppig och rastlös och irriterad när jag är här.
Jag vill inte sova hemma heller. Jag vill inte vara här. Jag hatar mitt hem. Jag hatar att vara här. Jag står inte ut.

Jag har så många tankar att jag inte ens kan reda ut dom. Jag måste reda ut dom innan jag ens kan börja tänka på att försöka få migsjälv att börja må bra igen.
Jag måste reda ut dom innan jag förstör allting. För allting är mitt fel. Det går inte säga emot. Allt är mitt fel.

You can run away,
Leave your books behind you.
But you should look back twice, 
just to be on the safe side. 

Hoppsan där gick sista tåget kvar blev jag med min biljett.

Jag vill att allt mitt hår ska bli minst 10cm!
För då blir det dreads igen. För jag vill kunna göra något med mitt hår.
Jag hatar mitt hår. Jag gillar att det är svart, men det är så fult annars.
Jag vill se bra ut. Jag vill att andra ska tycka det.
Och nu menar inte min pojkvän och mina bästa vänner och folk som jag känner rätt bra.
Utan folk som inte vet vem jag är. Folk som kanske kommenterar min bilddagbok eller något.
Jag vet att det låter dumt. Jag lägger ju inte upp bilder för att folk ska säga att jag är snygg eller så. Men någon gång kanske? Jag behöver bara bekräftelse ibland. Men såfort jag väl har lagt upp en bild på mig så mår jag illa. För jag hatar den jag är. jag försöker att alltid se bra ut. Jag försöker att få andra att tycka att jag ser bra ut. Jag försöker få typ Lucas kompisar att tycka att jag ser okey ut så att dom inte tycker att han skaffat en jätteful flickvän.
För själv blir jag aldrig nöjd med mig. Aldrig.
Plus att min psoriasis är påväg igen. Och det kommer då betyda att jag kommer ha fem lager kläder på mig. Även om jag vet att det blir värre då. Inatt när jag höll på att somna så började det klia så på min fot att jag var nära på att riva bort all hud.
Jag hatar min hud, min hy, mitt ansikte, min kropp.
Jag ska börja träna. JAG SKA!

Nu har jag komplex över mina tänder och vill inte visa dom mer. Eller alltså jag fick komplexen idag.
Nu när jag ser bilderna från i fredags när jag visar dom.
Dom är jättesmå, och spretiga och konstiga. Jag har visserligen alltid hatat dom, men aldrig orkat bry mig om dom. Tandläkarna tycker inte det är tillräckligt mycket fel på dom så dom ger mig ingen tandställning, så skulle jag vilja ha en så måste jag betala allt själv, och det känns lite onödigt. Jag har ju lyckats att klara av att leva med dom i 17år.
Eller ja, sen jag tappade mina mjölktänder..

Varför heter det mjölktänder?! Dom är ju förhelskotta inte gjorda av mjölk!
Då kan dom ju lika gärna heta kotänder.
Tjurtänder.
Griständer.
Eller varför inte, BARNTÄNDER! tycker det är lite bättre än mjölktänder.
Människor har kass fantasi.

Let's just pretend that nothing's broken.

Allting har börjat kollapsa nu. Och jag vet inte vad jag ska göra för att det ska sluta.

Jag har slutat sova, iprincip. Eller jag sover på dagen eftersom att jag inte kan sova om natten. Inatt somnade jag runt 5. Och då låg jag verkligen och försökte tvinga mig att somna från typ halv 4. Jag är sjukt trött på att inte bara kunna sova på natten. för det medför att jag inte orkar göra någoting på dagen, för att jag är så jävla trött.

Jag äter knappt något längre. Eller ja, äter gör jag ju. Men igår var första gången sen i onsdags som jag åt ordentlig mat. Annars har jag typ ätit högst 4mackor under en hel dag. Så nu kan jag knappt äta för jag får ont i magen och mår illa så fort jag äter mer än en halv macka.

jag har ont i min rygg och ont i mitt huvud hela tiden. Jag kan aldrig slappna av och jag vet inte vad fan jag ska göra längre.

Imorgon är det skola och jag vet att jag inte kommer sova inatt. Antagligen inte ens en minut. Jag kommer vara så nervös att jag säkert kommer sminka mig klockan 5 för att vara säker på att jag kommer vara sminkad till skolan.
jag vill knappt längre gå utanför huset utan att vara sminkad. Iallfall inte om jag inte är i sällskap med antingen Lucas eller med någon annan dom knappt är sminkad.

I fredags umgicks jag med Nicole och det var jättekul. Vi körde tekken som fan. Skrek och fick utbrott. Tyvärr Nicole måste jag säga att vi körde på fel ställe. För att låsa upp ska vi köra Story mode. Så det var ju jävligt synd. Men vi hade roligt. Åkte och överraskde Anna med ett besök också. Kändes bra att vi pratade så mycket som vi gjorde och att vi umgicks bara hon och jag. Vi tog igen lite av våran vänskap där också.
Så nu känns det iallafall bra mellan oss. Vi har sagt åt varandra att vi måste ses lite oftare nu.

Igår kom Lucas hit och vi hade mysigt. Kollade på film och körde tekken. Denna gång var det han som vart arg för att jag vann över honom ;D
men jag har ju tränat också, så det är ju därför.
Jag kom fram till att ingen kommer vilja köra med mig tillslut för att jag kommer ha tränat med typ ett par stycken som jag kan ordentligt och så. Men Nicole ska också köpa tekken 5, så det är hon och jag som kommer få köra med varandra.

Ivilket fall så mår jag väldigt illa just nu. Även om jag bara har ätit en macka på hela dagen. Och jag är inte ens hungrig.

Please catch me now, I'm lying.
You taught me how it can feel like love.
Just catch your breath.
We'll dive in and our descent
will somehow feel like life goes on.

Oh, my, my, you're oh so sly.
Let's leave unsaid what's left unspoken.

Nu är jag uppe gör ett nytt försök

Jag är så arg på migsjälv just nu.
Och jag vet att det är mitt fel och att allting ligger på mig och jag har bara inte gjort något åt det och nu börjar det bli försent.

Jag tycker på ett sätt att jag inte umgås alls mycket med Lucas, men det är mycket för att jag alltid vill vara med honom. Jag vill alltid vara nära honom och jag vill alltid sova och vakna med honom. Jag vill aldrig vara en dag utan honom och jag hatar dom dagarna då jag faktiskt inte är med honom.
Men nu när jag knappt har någon kontakt alls med mina vänner och han säger att han knappt träffas sina längre. ja då kanske det är dags för en förändring.

Förlåt för att jag inte har träffat er så ofta. Men dels är jag så lat och orkar aldrig åka till någon, och dels så är jag så lat så jag orkar aldrig ringa folk. Jag har fått någon slags blockering mot att ringa folk och bara fråga om vi kan hitta på något. Så förlåt för att jag suger på att vara en kompis just nu.
Jag ska försöka bättra mig.

Jag har bestämt mig för att bli lite mer social iallafall.
Så om ni vill hitta på något med mig så ring! ring förhelskotta. För jag vill verkligen inte tappa kontakten med er!