tisdag, januari 29, 2008

No one ever said it would be so hard.

Idag är jag inte i skolan. Och jag ångrar mig inte ens. Jag känner inte att jag är sämst som jag brukar, för att jag försover mig. För idag är jag riktigt glad över att jag inte är där. Jag är riktigt glad över att jag sitter här och skriver i lugn och ro. Jag är glad att jag fick sova ut, jag är glad att jag fick äta frukost i lugn och ro och jag är glad att jag kan ta mig tid att sminka mig.

Och för engångsskull är det så skönt att vara lite själv. Bara vara hemma, inte träffa några alls.
Ska träffa Lucas sen vid halv 3. Annars ska jag väl inte göra något. Och det känns riktigt bra faktiskt.

Tror dock att jag måste sluta spela litegrann, känns som om jag är okontaktbar. Förutom Lucas som också spelar och pratar med mig där. Vilket gör att det känns ännu mer som om jag borde lägga ner det lite. Men det är roligt och ja, jag får se. Jag är inte världens bästa på att sluta med saker.

Måste sluta dricka cola nu, måste verkligen det. Var nära på att dricka det till min frukost. Men jag tog det iallafall inte sen. hade inte förvånat mig och jag druckit cola just nu. Jag är rätt sugen på det faktiskt.


Jag vet inte vad det är med mig och mina tankar ibland. För jag vill ju ändå inte. Eller jo, klart att jag vill på ett sätt. Men nej, jag vill inte göra det nu. Inte nu.


All around me are familiar faces
Worn out places, Worn out faces
Bright and early for the daily races
Going nowhere, Going nowhere

Their tears are filling up their glasses
No expression, No expression
Hide my head I want to drown my sorrows
No tomorrow, No tomorrow

And I find it kind of funny, I find it kind of sad
The dreams in which i'm dying, Are the best I've ever had
I find it hard to tell you, I find it hard to take
When people run in circles its a very very
Mad World, Mad World

Inga kommentarer: