Jag har klarat mig utan dig nu, men jag vet inte hur mycket mer jag klarar. Hur kan du fortfarande sitta kvar, efter allt du gjort.
Jag har tagit ner dina foton, jag har kastat alla brev. men varfr har du etsat fast dig i min hjärna. Varför är du fortfarande kvar i min närvaro.
Jag är en störd människa, jag måste ha någon mental sjukdom, plus att jag börjar tro att jag har skabb igen. Varför tror jag alltid det minst en gång om året?
Jag är äcklig, jag är patetisk, vad ser ni alla hos mig, jag är blind, jag är ful, jag är borta, jag är trög och jag är hemsk. jag är på gränsen till grotesk.
onsdag, juni 27, 2007
Mental.
skrivet av
Eliyana
@
04:34
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar