Anita.

idag skulle du ha fyllt 52år,
men du dog vid 47.
Jag kan inte fatta det.
kollade på begravningsbilderna precis,
jag klarade det knappt.
men jag kände att jag behövde det,
jag behövde se min sista dag med dig,

Jag läste din dödsannons och jag läste dikten jag och Linda skrev till dig.
fyfan, hur kunde det hända?

Och Markus, min älskade kusin,
du är väl 13 nu?
Hur kunde det hända,

varför hände det.
Det var inget fel på dig,
Du var helt frisk.
men den där jäval hjärtinfarkten
var tvungen att komma när ingen var hemma.
Du skulle bara på toan,
kanske duscha?
men du ramlade ihop och slog i huvudet i handfatet.
Hur kunde det sluta så.

Jag träffade dig så sällan,
det känns som om jag på ett sätt inte kände dig.
men du var min moster,
dig kommer jag aldrig glömma.

Min älskade moster Anita.
Våra minnen av Dig vi spar.