Pfft.

det är svårt att sluta tänka på det. Det är svårt att bara glömma allt. Det är svårt att inse att det är såhär det är nu, deal with it. Jag är nu osäker på allting, på allt jag gör,känner och säger.
Jag undrar vart allting har tagit vägen, vart är den vägen jag var säker på. Jag är inte säker längre, inget alls.

Jag har börjat drömma om skolan, hur jag förstör dig och hur du förstör mig, Hur vi två princip dödar varandra. Jag drömmer om saker som hänt, men i drömmen blir allting annorlunda. Jag slår ner dig, jag vill döda dig, jag hade gjort det om jag inte blivit stoppad i drömmen.

Ibland är det bara för mycket för mig, ibland blir bara allt fel.
Ska långt bort härifrån.

Idag står ingenting rätt till. Jag ska spela Donkey kong på gameboy hela dagen, dricka kaffe och röka.
Nu har jag bestämt mig iallafall. Jag ska sluta röka när mitt paket är slut, typ lycka till med dig ungefär. men men jag kan ju alltid försöka. Det roliga är att jag väljer dumma tillfällen att göra det på, så frågan är om jag borde vänta tills min hjärna slutar mucka med mig?