Igår hade jag och Lucas jättemysigt. Även om vi alltid lyckas göra så att den andra får ont någonstans någongång. Älskar ditt skratt baby.
Imorse var jag seg, men det var jätteskönt att vakna upp jämter Lucas. Vi åkte till skolan vid 9.10 och sen satt vi i skolan och väntade på att lektionen skulle börja 10.10. Matte, kul. Janne är cpdålig och har blivit typ skitgrinig hela tiden. Men han lyckas alltid hitta något roligt att skratta åt. Medans alla andra bara stirrar på honom. När vi hade slutat och jag skulle gå ut genom dörren som ledde ut så typ kom jag emot något skitvasst så jag skar up tummen, eller nej inte skar upp direkt, det vart lite överdrivet. Men det låtsnade en hudbit från min tumme och det svider och gör fortfarande jätteont, trodde at jag hade fått in något i såret för att det gjorde så förbannat ont när jag skulle ta på plåster, okey, visst gör det alltid ont eftersom att man nyss skadat sig, men det gjorde konstigt ont. Nicole och jag gick till skolsköterskan, inte den vanliga utan en annan och lät henne titta på det. Hon sa att det inte var något, och Nicole sa att jag är bäst på att gnälla och på att överdriva. Då tar hon fram någon apparat grej, typ ett förstoringsglas för att kolla. Och även jag hade ju fattat då att jag inte hade något i såret, Ajja fick iallafall ett plåster sen, som fastnade i såret så det var jag tvungen att ta bort. Sen va det iallafall lunch och Nicole blev deprimerad över att hon inte såg att det var tomatsoppa förrens efer att hon tagit mat. Sen hade hon sång och jag satt och väntade på henne. Lucas kom för att säga hejdå. Och han var deppig, jag hatar när han inte säger varför han är det. Han sa att han inte ville säga och jag kan ju inte tvinga honom. Och även om han sa att det inte var något jag hade gjort så är det väl klart att jag tror det. Så när han hade gått så mådde jag inte lika bra längre. sen hade jag sång och det gick bra, fick lite grejer som jag ska tänka på sen och så. Men det blir nog bra hoppas jag på. Sen gick jag och Nicole till gympan för att Nicole skulle prata med Malou, och jag blev bara trött och arg på allt, så även om jag hade tänkt att jag skulle prata med henne lite så gick jag ut därifrån. Jag har börjat bli sur på allt och alla, vad dom än säger, även om dom inte ens säger något dumt. Jag får alltid allting som om dom menar på att dom vet bättre än mig och att jag inte kan klura ut något själv. Även om jag vet att det inte är så dom menar. Men sen stack iallafall jag och Nicole till stan och kollade lite. Köpte solrosfrön som jag mumsade på och grejer, sen åkte jag hem vid halv 2. Kollade i en bok som mams köpt. "Notalgiboken om leksaker", Linda är nämligen med i den. Men dom jävlarna har ju varit cp och redigerat bort hennes ärr som hon har på halsen. Idioter. Skulle hängt med Linda när honpirecade sig idag. Men det blev inte så. Hon ringde för att säga att hon skulle pierca sig, men hennes mobil dog, fast hon ringde upp från sin pappas eller mammas mobil för att säga det. Men jag hade inte hunnit ner iallafall. Men det gör inte så mycket, Får ju iallafall se henne på måndag. Nu harj ag inte gjort så mycket, borde läsa Tirtan & Isolde för att vi ska ha typ samtal om den på måndag. Ska till Lucas ikväll.

Usch, jag har tappat all lust att göra något. Jag vill inte gå ut och jag vill inte sitta vid datorn. Men det finns ju inte mycket mer att göra.
Så fort jag planerar att göra något som inte händer direkt efter typ, så får jag ångest och funderar på att strunta i det.
som nu att jag ska till Lucas ikväll. Jag vet ju att jag egentligen vill dit. Men ändå så känner jag total ångest över att dar till stan för att ta mig hem till honom. Jag vet verkligen inte varför, för som sagt så vet jag ju att jag vill vara med honom och såfort jag träffar honom kommer jag bli jätteglad och inte vilja lämna honom igen. Men just nu känns bara allting skit.
Kanske är det för att han var typ deppig i skolan och jag inte kunde göra något åt det som får mig på sånna här tankar?
Känns lite som om han egentligen inte vill ha mig vid sig jämt. Eller jag vet inte. men jag mår skitdåligt när han är deppig och inte säger vad det är. För då kan jag ju inte få honom på bättre humör. Även om han verkade vara på bra humör på gympan. fast då var ju inte jag där. Han verkade på något sätt bli lite mer deppig igen när han såg att jag var där.
Nej, nu fantiserar jag ihop massa saker igen. Eller, jag hoppas att jag fantiserar iallafall.
Fan, jag vet inte jag har gjort för fel ju! Varför kan du inte bara säga det någon gång, jag hatar att vara den som måste tvinga ur dig saker, jag vill ju känna att du inte ska ha några problem alls med att säga saker till mig.
jag är totalt värdelös.

dagens väder gör ju inte det hela mycket bättre heller. Äckelsnö.