Idag var det en jobbig och ångestfylld dag. Vi hade temadag ; Dont drink & drive.
det innebar att; från klockan 8 - 10 hade vi föreläsningar. Och det var en som berättade om sin sons död. Och jag tycker att han var jättebra, han var rörande, ärlig, storsint. Han visade kort på sin son när dom var utomlands och berättade massor. Jag trodde jag skulle börja gråta. Men eftersom att jag iprincip inte kan gråta bland folk (om jag inte är full) så satte jag igång med det försvaret jag använder varje gång. Jag tittade bort och slutade lyssna. Jag slutade förstå vad han sa, även om jag hörde hans ord så kunde inte min hjärna tolka om han sa något roligt eller sorgligt. Så jag grät inget. Men det var sorgligt, det var hemskt. Han förklarade hur han hade dött. och ja, usch.

Sen var det lunch och efter det så hade vi typ tre olika stationer vi skulle vara på.
1. vändbil
2.polisen
3.krock.

Vändbilen var rolig, vi skulle ta oss ur bilden när den låg upp och ner, jag gjorde inte direkt det, utan jag typ snurrade ett varv med bilen bara. det var läskigt men roligt.
sen lyssnade vi på poliser som pratade om hur många det är som kör onyktra och sånt.
Vi fick lyssna på ett band från vägverket som beskrev typ den sista 7nde dels sekunden av våra liv. Då fick jag så ont i magen att jag återigen tog till försvaret att titta bort och sluta lyssna. Som tur var så satt jag med Lucas, så jag kunde luta mig mot honom och försöka att ta det lugnt.
Krocken eller vad det hette, var att vi skulle få krocka med 7km/h. Visst inte mycket, men tillräckligt. Men jag gjorde det inte, jag pallade inte.

Sen slutade vi efter att ha typ samtalet lite smått. Linda och Nicole hängde med mig hem, vi åt och dom åt äpplekaka. sen åkte Linda hem och jag och Nicole satte igång med våran engelska läxa. Som gick fort att göra. Och nu har Nicole stuckit hem också.

jag blir galen på mig och mitt försvar, för jag vill lyssna, det är intressant. Men egentligen är det väl bra ändå. För jag hade inte bara börjat gråta, jag hade fått dödsångest och lagt mig i fosterställning och knappt kunnat andas. Och jag orkar inte få det när hela klassen är där.

Och nu mår jag inte bra alls.