Igår kom säkten hit, och det blev precis så som jag trodde att det skulle bli. Hälften prata finska och hälften låtsades som om jag inte ens var där. Det tog en halvtimma för min farmor att hälsa på mig ordentligt. Mina kusiner muckade med mig. Eller ja Markus, bara för att han växt om mig. Men men så är det när dom börjar komma upp i tonåren. Var typ trött på alla vid 5 och bara räknade ner tills jag skulle åka in till stan för att träffa Lucas. Så åkte in vid halv 9 och sen åkte vi hem till mig igen. Som tur var så var det ju inte så många där.
Vi hade jättemysigt och somnade vid 3.

idag var jag äckligt trött men gick upp vid halv 12 för att ta 12 bussen in till stan. satt med Lucas och väntade på hans buss. Äckelgubben kom, han är fan asläskig. Jag tål inte sånna människor längre. Usch!
Sen stack jag till teatern och där har allting vänts upp och ner. och jag känner mig som en främling där. Men ska la iallafall gå där till i sommar. Hoppas på att det kanske ändras. Menmen,
sen vid 2 så åkte jag hem till mormor. Där det var massa folk igen. Linda och jag pallade inte vara kvar så vi gick ut och gick. Det var skönt att vi kunde prata lite och så. Bara vi två lixom.
Men sen var det dags att åka hem igen. Så sa hejdå till Linda och alla och sen åkte man hem.

Just nu känns allting fel och jag mår konstant illa och har ont i huvudet. Känns inte som om jag egentligen är hemma. Känns mer som om jag är här på besök och att jag snart ska dra igen. Önskar att det vore så.
Funderar på att flytta typ till Stockholm eller Göteborg eller något. Bara för att känna att jag inte är nära min släkt.

Just nu orkar jag inte min omgivning, och saknar Lucas jätte mycket, hatar att vi typ aldrig kan ses riktigt ordentligt, typ ha en jättemysig kväll och sen kunna ligga i sängen hela dagen efter och inte behöva känna att vi måste iväg för att göra massa grejer. Kan vi inte ha så någon gång?